― 358 ―
hade haft någon synd mot henne på mitt samvete. Jag skulle inte kunnat låta bli att störta mig i den, om jag inte hade varit fri från varje andel däri!»
»Orsaken till hennes flykt är alltför väl bekant», sade jag. »Vi äro fullt övertygade, ja, vi veta, att ni är fri från varje andel i den.»
»Ack, jag skulle ha kunnat bli mycket bättre genom henne, om jag haft ett bättre hjärta!» utbrast flickan med den bittraste ånger, »ty hon var alltid så god emot mig! Hon sade aldrig ett enda ord till mig, som inte var vänligt eller rätt. Är det väl troligt att jag skulle vilja göra henne till vad jag själv är, då jag så väl vet vad jag är? Då jag hade förlorat allt, som gör livet kärt, var den bittraste av alla tankar den, att jag för alltid var skild från henne.»
Mr Peggotty, som stod med nedslagna ögon och med ena handen stödd mot relingen av båten, satte sin lediga hand framför sitt ansikte.
»Och när jag av några från vår stad fick höra vad som hade hänt före den där snöiga aftonen», utbrast Martha, »var den bittraste av alla mina tankar den, att folk skulle komma ihåg att hon en gång hade sällskapat med mig och säga att jag hade förlett henne, ehuru jag — himlen är mitt vittne därtill! — gärna skulle velat dö, om jag därigenom hade kunnat återköpa hennes goda namn och rykte.»
Som hon så länge hade varit ovan vid varje självbehärskning, var den bittra smärtan av hennes samvetskval och förtvivlan så mycket förfärligare.
»Att ha dött skulle inte ha varit något, nej, Jag skulle ha velat leva!» ropade hon. »Jag skulle velat leva på de usla gatorna till dess jag blivit gammal, jag skulle velat vandra avskydd omkring i mörkret och sett dagen bryta fram över de spöklika husraderna och erinrat mig hur samma sol en gång brukade skina in i mitt rum och väcka mig — ja, till och med det skulle jag velat göra för att rädda henne!»
Hon sjönk ned bland stenarna, tog några av dem i vardera handen och kramade dem, som om hon velat
