TJUGUFÖRSTA KAPITLET.
Ett husligt kapitel.
Jag arbetade strängt på min bok, utan att likväl låta den göra ingrepp i det punktliga uppfyllandet av mina plikter som tidningsreferent, och den kom ut och gjorde mycken lycka. Jag dövades icke av det bifall, som ljöd i mina öron, ehuru jag var mycket mottaglig därför och säkerligen tänkte högre om min produkt än någon annan gjorde. Jag har ständigt vid mina iakttagelser av människonaturen lagt märke till, att den, som har något skäl att tro på sig själv, aldrig blåser upp sig för att andra skola tro honom vara något stort. Av detta skäl bibehöll jag min blygsamhet av aktning för mig själv, och ju mera bifall jag skördade, desto mera ansträngde jag mig för att förtjäna det.
Det är icke min avsikt att i denna berättelse skriva mina litterära arbetens historia, ehuru den i alla andra väsentliga avseenden utgör mina i skrift avfattade levnadsminnen. De tala för sig själva, och jag överlåter dem åt sig själva. Då jag händelsevis nämner dem, är det endast som en del av min utveckling.
Som jag vid denna tid hade fått ett visst skäl att tro, att naturen och slumpen hade gjort mig till författare, ägnade jag mig förtröstansfullt åt min kallelse. Utan denna övertygelse skulle jag utan tvivel ha slagit hela saken ur hågen och använt mina krafter på en annan verksamhet. Jag skulle ha sökt upptäcka vad naturen och slumpen verkligen hade danat mig till och att bli detta och ingenting annat.
Vad jag hade skrivit i tidningen och annorstädes hade gjort så mycken lycka, att jag, då jag hade vunnit denna nya framgång, ansåg mig fullt berättigad att
