― 416 ―
for hon att bli bättre dag från dag och sökte lära sig namnen på de vanligaste sakerna — namn som hon tyckte sig aldrig ha hört i all sin dar — till dess hon en afton, medan hon satt vid fönstret, fick se en liten flicka leka nere vid stranden. Plötsligt sträckte barnet nu fram handen och sade vad som på engelska var detsamma som: ’Fiskardotter, här är en snäcka’ — för se herrskapet ska veta, att de först brukade kalla henne ’vackra dam’, såsom de ha för vana där i landet, men hon hade lärt dem att i stället kalla henne ’fiskardotter’ Barnet säger plötsligt: ’Fiskardotter, här är en snäcka’ Emili förstår henne och svarar, och så kommer alltsammans tillbaka till henne.
Då Emili blev stark igen», sade mr Peggotty efter ännu ett kort uppehåll, »beslöt hon att lämna den goda unga varelsen och bege sig hem till sitt land igen. Mannen hade under tiden kommit hem, och dessa båda lagade att hon kom ombord på ett litet fartyg, som skulle gå till Livorno och därifrån till Frankrike. Hon hade litet pengar, men det var mycket litet de ville taga emot för allt vad de hade gjort. Jag är nästan glad däröver, ehuru de voro mycket fattiga. Det de gjorde är gömt där varken mott eller mal kunna förtära det och där tjuvar inte kunna bryta sig in och stjäla det. Master Davy, det kommer att räcka längre än alla världens skatter.
Emili kom till Frankrike och tog tjänst som piga hos några resande damer på ett värdshus vid hamnen. Dit kom en dag den där ormen. — Måtte han aldrig komma mig nära; jag vet inte vad ont jag möjligen skulle kunna göra honom! — Så snart hon fick se honom, utan att han såg henne, vände hela hennes fruktan och förvirring tillbaka, och hon flydde för själva hans ande. Hon kom till England och blev satt i land i Dover.
Jag vet inte riktigt», sade mr Peggotty, »när hennes mod började svika henne, men på hela resan till England hade hon tänkt på att bege sig till sitt kära hem. Så snart hon hade kommit till England, vände hon sitt
