Sida:David Copperfield del II 1923.djvu/454

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

― 450 ―

som skall uttrycka en enda tanke, såsom att de ytterligt avsky, förkasta och avsvärja och så vidare, och de gamla anatemen voro till allmänhetens uppbyggelse avfattade enligt samma grundsats. Vi tala om ordens tyranni och finna likväl i vår tur ett nöje uti att tyrannisera dem, och vi tycka om att äga ett stort förråd av överflödiga ord till vårt förfogande vid högtidliga tillfällen, emedan vi inbilla oss att det tager sig så imposant ut och låter så väl.

Mr Micawber läste vidare, nästan smackande med läpparna:

»Därmed förhåller sig nämligen på ty och följande sätt. Som mr W. var sjuklig och det låg inom möjlighetens gränser, att hans dödliga frånfälle skulle kunna föranleda vissa upptäckter och — såsom jag, undertecknad, Wilkins Micawber, förutsätter — till upphävande av — Heeps — välde över den W:ska familjen, så framt icke miss W. i hemlighet kunde förmås att av barnslig kärlek och vördnad för sin fars minne avstå från varje undersökning av firmans affärer, ansågs besagde — Heep — lämpligt att hava i beredskap en av mr W. utfärdad förbindelse på ovan anförda summa av tolv tusen sexhundrafjorton pund, nio shillings och sex pence jämte ränta, i vilken förbindelse summan uppgives vara av — Heep förskjuten, för att rädda mr W. från vanära, ehuru summan i själva verket aldrig blivit förskjuten av honom och för länge sedan är återbetald. Underskrifterna under denna förbindelse, vilka skola bevisa att den är utfärdad av mr W. och bevittnat av Wilkins Micawber, äro förfalskningar av Heep! I hans enskilda journal, vilken befinner sig i min ägo finnas åtskilliga liknande efterhärmningar av mr W:s namnteckning, visserligen här och där skadade av elden, men dock fullt läsliga för en var. Jag har aldrig bevittnat ett sådant dokument — och själva dokumentet har jag i min ägo.»

Uriah spratt till, tog upp en nyckelknippa ur fickan och öppnade en viss låda, men besinnade sig plötsligt och vände sig åter om mot oss, utan att se i den.