― 553 ―
Jag tackade för artigheten och sade till om sherrytoddyn, som snart kom fram.
»Det här är då ett riktigt ovanligt rummel!>» sade mr Chillip i det han rörde om i den. »Men jag kan inte motstå en så ovanlig anledning. Ni har inte familj?»
Jag skakade på huvudet.
»Jag vet att ni för någon tid sedan led en svår förInst, sir», sade mr Chillip, »jag hörde det av er styvfars syster. En mycket bestämd karaktär, sir!»
»Ja, hon är bestämd nog», sade jag. »Var har ni sett henne, mr Chillip?»
»Men vet ni då inte», sade mr Chillip med sitt mildaste småleende, »att er styvfar åter är min granne?»
»Nej», svarade jag.
»Jo, är han så, sir!» sade mr Chillip. »Och gift med en ung dam därifrån trakten, som har en vacker liten egendom, stackare! — Men det där arbetandet med hjärnan, tycker ni inte att det tröttar er?» frågade mr Chillip och såg på mig som en nyfiken sparv.
Jag undvek denna fråga och återvände till Murdstones.
»Ja, jag visste att han hade gift om sig. Är ni familjens husläkare?» frågade jag.
»Inte precis», sade han, »men jag har blivit tillkallad några gånger. Stark frenologisk utveckling av fasthetsorganet hos mr Murdstone och hans syster, sir.»
Jag svarade med en så uttrycksfull blick, att mr Chillip både därav och av toddyn hämtade mod till att åter skaka på huvudet och utbrista:
»Ja, Herre Gud, ja! Vi komma ihåg gamla tider, mr Copperfield!»
»Och brodern och systern fortsätta väl på sitt gamla vanliga vis?» sade jag.
»Ja, sir», svarade mr Chillip, »en läkare, som kommer i så många familjer, borde egentligen inte ha ögon och öron för annat än sitt yrke, men jag kan inte neka att de äro mycket stränga i fråga om både detta och det tillkommande livet.»
»Det tillkommande ska nog bli ordnat utan vidare av-
