Hoppa till innehållet

Sida:David Copperfield del II 1923.djvu/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

― 52 ―

ningar insatta i banken; en gammal hästsko, en falsk shilling, en bit kamfert och ett ostronskal. På grund av att det sistnämnda föremålet var mycket blankt och visade prismatiska färger på insidan antager jag, att mr Barkis hade haft några allmänna föreställningar om pärlor, vilka dock aldrig hade antagit någon bestämd form.

Under mångfaldiga år hade mr Barkis ständigt fört detta skrin med sig på alla sina resor, och för att det så mycket lättare skulle undgå att uppmärksammas, hade han hittat på att det tillhörde »mr Blackboy», och skulle »förvaras av Barkis till dess det efterfrågades», vilken dikt han omsorgsfullt hade skrivit på locket med bokstäver, som nu mera knappast kunde läsas.

Jag fann att han under alla dessa år hade knogat och sparat med god framgång, ity att hans egendom i penningar uppgick till nära tre tusen pund. Av dessa hade han testamenterat räntan på tusen pund åt mr Peggotty under hans livstid, men efter hans död skulle kapitalet delas mellan Peggotty, lilla Emili och mig eller den eller de efterlevande av oss, i lika stora lotter. Allt vad han för övrigt lämnade efter sig vid sin död hade han testamenterat åt Peggotty, vilken han hade insatt till universalarvinge och enda verkställare av detta hans testamente och sista vilja.

Jag kände mig nästan som en riktig proctor, då jag med all möjlig högtidlighet läste upp detta dokument och så ofta som påfordrades utvecklade dess bestämmelser för samtliga vederbörande, och började att tro, att Doctors’ Commons hade mera att betyda än jag hittills hade förmodat. Jag undersökte testamentet med den djupaste uppmärksamhet, förklarade det vara fullkomligt formenligt i alla avseenden, gjorde med en blyertspenna här och där ett märke i kanten och fann det högst märkvärdigt att jag visste så mycket.

Med dessa kinkiga bestyr, med att åt Peggotty sätta upp en förteckning på all den egendom som hade tillfallit henne, med att bringa samtliga hennes affärer 1 bästa ordning och till vårt ömsesidiga nöje vara hennes tillflykt och rådgivare i allting, tillbragte jag veckan före