― 574 ―
försöka om jag ännu hade denna talang i behåll. Och jag fruktar att det står ett benrangel — med peruk — på kanten av bordet.»
Sedan vi båda både skrattat hjärtligt, sade Traddles på sitt förlåtande sätt, i det han såg leende in i elden:
»Gamle Creakle!»
»Jag har fått ett brev från den där gamla — kanaljen», sade jag, ty jag var aldrig mindre benägen att förlåta honom det sätt varpå han hade misshandlat Traddles, än då jag såg Traddles själv benägen att förlåta honom.
»Från skolmästaren Creakle!» utbrast Traddles. »Nej, är det möjligt?»
»Bland de personer, som min stigande framgång och mitt rykte draga till mig och som upptäcka, att de alltid varit mycket fästa vid mig, är just den där samme Creakle. Men nu är han inte längre skolmästare, Traddles. Han har dragit sig ifrån det yrket och har blivit fredsdomare i Middlesex.»
Jag trodde att Traddles skulle bli överraskad av denna underrättelse, men det blev han alls icke.
»Hur tror du att det gått till, att han blivit fredsdomare i Middlesex?» frågade jag.
»Å bevars», svarade Traddles, »det skulle vara bra svårt att svara på den frågan. Kanske har han givit sin röst åt någon, eller lånat pengar åt någon, eller köpt någonting av någon, eller på annat sätt gjort sig någon förbunden, eller kanske har han gjort en tjänst åt någon, som känner någon som fått ståthållaren i grevskapet att utnämna honom till fredsdomare.»
»Ja, fredsdomare är han i alla händelser», sade jag, »och han skriver här till mig, att det skulle glädja honom att visa mig det enda riktiga fängelsesystemet i dess verksamhet, det enda obestridliga sättet att åstadkomma uppriktigt och varaktigt ångerfulla och omvända, vilket, som du vet, sker genom ensamhetsfängelse. Vad säger du om den saken?»
»Om systemet?» frågade Traddles och såg helt allvarlig ut.
