― 88 ―
nom springorna i staketet, än med våldsam ansträngning lyftande min haka upp över de rostiga spikarna uppe på det, än kastande slängkyssar åt ljusen i fönstren och romantiskt anropande natten att skydda min Dora för — jag tror att det var eldsvåda, men kanske var det även för råttor, för vilka Dora hyste stor avsky.
Min kärlek låg mig så mycket om hjärtat och det föll sig så helt naturligt för mig att förtro mig åt Peggotty, att jag en afton, då jag åter fann henne vid min sida med den gamla syattiraljen och ivrigt sysselsatt med att mönstra min garderob, efter tillräckligt många omsvep meddelade henne min stora hemlighet. Den intresserade henne högligen, men jag kunde alldeles icke få henne att gå in på min uppfattning av saken. Hon var i allra högsta grad på förhand intagen till min fördel och kunde på intet sätt fatta, att jag kunde hysa mörka aningar eller vara nedslagen för den sakens skull, »Den unga damen kunde just tacka Gud för en sådan friare», anmärkte hon, och vad hennes pappa beträffar, så undrade hon just »vad han inbillade sig för slag».
Jag märkte emellertid att mr Spenlows proctorsmantel och styva halsduk gjorde ett visst intryck på Peggolty och ingåvo henne en djupare vördnad för den man, som i mina ögon blev med varje dag allt mer och mer eterisk och tycktes mig vara omgiven av en strålkrans, då han satt styv och rak i rätten bland sina dokument, lik en liten fyrbåk i ett hav av papper. Jag påminner mig därjämte, medan jag ävenledes satt i rätten, huruledes det plägade förefalla mig underligt att tänka på att dessa slöa gamla domare och doktorer icke skulle ha brytt sig det allra ringaste om Dora, ifall de hade känt henne; att de icke skulle ha blivit utom sig av förtjusning, ifall ett giftermål med Dora hade blivit dem erbjudet; att Dora kunde ha sjungit och spelat på den där förhärligade gitarren, till dess hon hade bragt mig till randen av vanvett, utan att likväl ha frestat en enda av dessa sköldpaddor en tum bort från hans väg!
Jag föraktade dem samt och synnerligen. Jag kände mig personligt förolämpad av alla dessa förfrusna gamla
