Hoppa till innehållet

Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/108

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

― 104 ―

har stått och stirrat på denna port, till dess ägarna av alla dessa namn — det var då fyrtiofem gossar i skolan, efter vad mr Mell berättade — tycktes lysa mig i bann med allmän acklamation och var för sig på sitt eget sätt ropa: »Akta er för honom! Han bits!»

På samma sätt gick det mig även med platserna vid pulpeterna och på bänkarna, och på samma sätt gick det mig med de grupper av tomma sängar jag betraktade, då jag gick bort till min egen säng och då jag lade mig i den. Jag kan erinra mig, att jag den ena natten efter den andra drömde, att jag var tillsammans med min mor liksom i forna dagar eller att jag skulle bort på en tillställning hos mr Peggotty eller åkte utanpå diligensen eller åter åt middag tillsammans med min olycklige vän kyparen och vid vart och ett av dessa tillfällen fick folk att skrika och göra stora ögon vid den olyckliga upptäckten, att jag icke hade något annat på mig än min lilla nattskjorta och det där plakatet.

Både mitt enformiga levnadssätt och min ständiga fruktan för att skolan åter skulle öppnas utgjorde en olidlig plåga. Jag hade varje dag långa läxor att läsa upp för mr Mell, men jag lärde mig dem, ty här fanns ingen mr och miss Murdstone närvarande, och jag behövde icke stå med skammen. Innan jag började dem och sedan jag slutat dem vandrade jag omkring, observerad, såsom jag förut nämnt, av mannen med träbenet. Huru livligt erinrar jag mig icke den i huset rådande fukten, stenarna på gården, där gräset växte upp i springorna, en gammal otät vattentunna och de fläckiga stammarna på några av de fula träden, som tycktes ha blivit mera genomblötta av regn än andra träd och ha svajat mindre i solen. Klockan ett åto vi, mr Mell och jag, i den översta ändan av en lång, ödslig matsal, som var full av furubord och luktade fett. Därpå var det ytterligare några läxor att genomgå, till dess vi fingo te, som mr Mell drack ur en blå tekopp och jag ur ett bleckmått. Hela dagen och ända till klockan sju eller åtta på aftonen arbetade mr Mell vid sin egen särskilda pulpet i skolsalen ivrigt med penna, bläck, linjal, böcker och