― 10 ―
dats allt sedan min fars begravning — och då de båda hade tagit plats och miss Betsey förblev stum, började min mor att gråta, sedan hon förgäves sökt att behärska sin rörelse.
»Tyst, tyst, tyst!» sade miss Betsey helt hastigt. »Se så, för all del, gör inte så där!»
Men min mor kunde icke låta bli och grät därför till dess hon hade gråtit ut.
»Tag av er mössa, barn», sade miss Betsey, »och låt mig se er.»
Min mor var alltför rädd för henne för att neka att uppfylla en så egendomlig begäran, om hon än hade haft lust därtill. Hon gjorde därför så som hon hade blivit ombedd, och det med så skälvande händer, att hennes vackra, rika hår föll ned kring hennes ansikte.
»Kors i Herrans namn!» utbrast miss Betsey. »Ni är ju bara en barnunge!»
Min mor såg utan tvivel ovanligt ung ut för sina år; hon hängde huvudet, som om det hade varit hennes fel, stackars barn, och sade snyftande att hon verkligen fruktade, att hon endast var en barnslig änka och endast skulle bli en barnslig mor, ifall hon finge leva. Under en kort tystnad, som nu uppstod, inbillade hon sig känna att miss Betsey rörde vid hennes hår, och det med en icke omild hand; men då hon såg på henne i blyg förhoppning, fann hon henne sitta och stirra buttert in i elden, med klänningsbården uppvikt, med händerna hopknäppta över det ena knäet och med fötterna på kamingallret.
»Varför i Herrans namn heter det Rookery?» sade miss Betsey helt plötsligt.
»Menar ni huset?» frågade min mor.
»Varför Rookery?» sade miss Betsey. »Cookery skulle ha varit vida mera passande, om någondera av er hade haft sinne för det praktiska livet.»[1]
- ↑ Ordleken med Rookery och Cookery kan icke återgivas på svenska. Det förra ordet betyder kråkbo, det senare betyder kokning, matlagning. På större herrgårdar i England plägar man
