Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/218

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 214 —

och det torget, och strax därinvid skulle jag få sikte på ett annat torg, och strax invid detta skulle jag få se en gård, vilken jag skulle gå över, till dess jag finge se en fångknekt. Allt detta gjorde jag, och då jag slutligen fick sikte på en fångknekt (stackars lilla varelse som jag var!) och tänkte på hur, då Roderick Random var i bysättningshäktet, det fanns en karl där som icke hade något annat på sig än ett gammalt täcke, upplöste sig fångvaktaren i en dimma för mina tårfyllda ögon och mitt klappande hjärta.

Mr Micawber väntade på mig innanför porten, och vi gingo upp i hans rum (i den näst översta våningen) och gräto mycket. Jag erinrar mig, att han högtidligt besvor mig att låta hans öde lända mig till varning och lägga märke till att om en människa hade tjugo pund om året och endast använde nitton pund, nitton shillings och sex pence, vore hon lycklig, men om hon förstörde en shilling över de tjugu punden, ginge det på tok för henne. Därefter lånade han en shilling av mig till Porter, gav mig en skriftlig anvisning på mrs Micawber för beloppet, gömde sin näsduk och kryade upp sig.

Vi sutto framför en liten kamin, där två tegelstenar lågo innanför det rostiga gallret, en på vardera sidan, för att det icke skulle brännas för mycket kol, till dess en annan bysättningsfånge, som delade rum med mr Micawber, kom in från bagarstugan med den fårstek, som vi anskaffat på gemensam bekostnad. Därefter skickades jag upp till »kapten Hopkins» med hälsning från mr Micawber, att jag var hans unga vän och skulle bedja kapten Hopkins låna mig en kniv och en gaffel.

Kapten Hopkins lånade mig kniven och gaffeln och bad mig hälsa mr Micawber. I hans lilla rum voro ett mycket smutsigt fruntimmer och två glåmiga flickor, hans döttrar, med mycket tovigt hår. Jag tänkte att det var bättre att låna kapten Hopkins kniv och gaffel än hans kam. Kaptenen själv var i högsta grad sluskigt klädd och hade svarta polisonger och en gammal, gammal överrock, utan någon rock under. Jag såg hans sängkläder ligga hoprullade i ett hörn och vad han hade