— 226 —
strålat och lett från huvud till fot, rynkade pannan och tillade: »den eländige usling ni nu ser framför er.»
»Kära Micawber!» invände hans hustru.
»Den eländige usling», fortfor mr Micawber, som plötsligt glömde sig och åter började att le, »den eländige usling, som ni här ser framför er. Mitt råd är: gör aldrig i morgon det ni kan göra i dag. Uppskov är en tjuv, som stjäl tid. Grip honom!»
»Min stackars pappas grundsats!» anmärkte mrs Micawber.
»Min söta vän», sade mr Micawber, »din pappa var en mycket bra karl på sitt vis och Gud förbjude att jag skulle söka att nedsätta honom. Jag medger gärna, att vi knappast någonsin skola finna en man vid hans ålder med sådana ben för damasker som hans eller sådana ögon till att läsa det finaste tryck utan glasögon som hans. Men han tillämpade denna grundsats på vårt giftermål, och till följd härav blev det ingånget så mycket i förtid, att jag ännu icke hunnit repa mig efter omkostnaderna därför.»
Mr Micawber såg därvid åt sidan på mrs Micawber och tillade:
»Inte för att jag beklagar det. Alldeles tvärtom, min älskling.»
Därefter var han allvarlig för en minut eller så vid pass.
»Mitt nästa råd känner ni, Copperfield», sade mr Micawber. »Årlig inkomst tjugu pund, årlig utgift nitton pund, nitton shilling och sex pence, resultatet: lycka och välstånd. Årlig inkomst tjugu pund, årlig utgift tjugu pund, en shilling och sex pence, resultatet: fattigdom och elände. Blomman vissnar, blodet förtorkar, dagens Gud går ned över en dyster scen och — kort sagt, ni är för alltid slagen till marken — alldeles som jag!»
För att giva så mycket mera kraft och eftertryck åt sitt exempel tömde nu mr Micawber ett glas punsch med en min av synnerlig belåtenhet och visslade en livlig dansmelodi.
Jag underlät icke att försäkra honom, att jag skulle
