Den här sidan har korrekturlästs
— 232 —
jag rätt i famnen på en karl, så rände jag pannan mot en pump. Slutligen, då jag var alldeles förvirrad av fruktan och hetta och osäker huruvida icke halva London nu höll på att skynda ut för att gripa mig, lät jag den unge mannen fara vart han ville med min koffert och mina pengar och vände, flämtande och gråtande, men utan att stanna, min kosa i riktning åt Greenwich, vilket jag visste ligga på vägen till Dover, medtagande föga mera världsliga ägodelar, på min väg till min tant, miss Betsey, än jag hade fört med mig till världen den afton, då mitt inträde i den hade i så hög grad förargat henne.
