Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/272

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 268 —

Min tant var så förbittrad över den kallblodighet, varmed miss Murdstone såg sig omkring, att jag verkligen tror, att hon icke kunde röra sina lemmar och för ögonblicket var ur stånd att rusa ut enligt sin vana. Jag begagnade tillfället till att säga henne vem det var och att den herre, som nu närmade sig förbryterskan — ty vägen var mycket brant, och han hade blivit något litet efter — var mr Murdstone själv.

»Jag bryr mig inte om vem det är!» ropade min tant, ännu alltjämt ruskande på huvudet och allt annat än hälsande välkommen med sina åtbörder från fönstret. »Jag tillåter ingen att göra ohägn här. Jag tål det inte. Bort! Janet, vänd om henne! För bort henne!»

Jag, som stod bakom min tants rygg, hade nu tillfälle att skåda ett livligt bataljstycke, varuti åsnan gjorde motstånd mot envar, med alla fyra benen utspärrade åt olika håll, medan Janet sökte att leda bort henne vid grimman och mr Murdstone sökte att få henne framåt, miss Murdstone bultade på Janet med sin parasoll, och åtskilliga pojkar som hade kommit för att åse striden, hurrade av alla krafter. Min tant, som plötsligt upptäckte den unge missdådare, som var åsnans vaktare och en av de fräckaste fridstörarna, ehuru han knappast hade fyllt sitt tolfte år, rusade nu ut på valplatsen, anföll honom, tog honom till fånga och drog honom, med tröjan över huvudet och spjärnande med hälarna mot sanden, in i trädgården, där hon höll honom fast, medan hon ropade till Janet, att hon skulle hämta konstaplarna och domarna, så att han måtte bli åtalad, dömd och avrättad på stället. Denna mellanakt räckte emellertid icke länge, ty den unge galgfågeln, som var övad i en mängd finter och knep, varom min tant icke hade den ringaste aning, ryckte sig snart lös och sprang hojtande sin väg, lämnande åtskilliga djupa intryck av sina med spikar försedda stövlar uti blomstersängarna och förande sin äsna med sig i triumf.

Under den sista delen av striden hade miss Murdstone stigit av och stod nu jämte sin bror vid foten av trappan och väntade på att det skulle behaga min tant att taga