Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/333

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 329 —

latinska ord och termer — i mr Tidd, som äro kinkiga för en studerande med mina ringa kunskaper.»

»Har ni lust att lära er latin?» frågade jag livligt. »Jag ska med nöje lära er det, allteftersom jag själv lär mig det.»

»Å, tackar så mycket, master Copperfield», svarade han med en skakning på huvudet. »Det är visserligen bra vackert av er att göra mig detta anbud, men jag är alltför ringa för att antaga det.»

»Vad är det där för dumheter, Uriah?»

»Ni får verkligen vara god och ursäkta mig, master Copperfield! Jag är er högligen förbunden, och jag försäkrar att jag inte skulle önska någonting hellre, men jag är alltför ringa för det. Det finns nog folk ändå, som trampa på mig i min ringa ställning, utan att jag sårar deras känslor genom att äga lärdom. Lärdom passar inte för mig. En person sådan som jag gör bäst uti att inte syfta för högt. Om han ska komma fram i livet, måste han gå ödmjukt tillväga, master Copperfield.»

Jag hade aldrig sett hans mun så bred eller skårorna i hans kind så djupa, som då han yttrade dessa tankar, medan han hela tiden skakade på huvudet och vred på sig av blygsamhet.

»Jag tror att ni har orätt, Uriah», sade jag. »Jag är övertygad att jag skulle kunna lära er åtskilligt, ifall ni hade lust att lära det.»

»Å, det tvivlar jag inte på, master Copperfield», sade han, »nej, inte det minsta. Men som ni själv inte är ringa, kan ni kanske inte sätta er så alldeles in i deras ställning som äro det. Jag vill inte genom lärdom väcka förargelse hos dem som stå över mig, därtill är jag alltför ringa. Här är min ringa bostad, master Copperfield!»

Vi trädde direkte från gatan in i ett lågt, gammaldags rum, där vi funno mrs Heep, som var Uriahs fullkomliga avbild, endast i förminskad skala. Hon mottog mig med den största ödmjukhet och bad mig ursäkta, att hon gav sin son en kyss, i det hon sade, att så ringa de än voro, hade de likväl sina naturliga känslor, vilket