— 341 —
skriver i detta syfte och med denna förhoppning. Om han kunde tro sig ha gjort någon nytta härmed, skulle möjligen en ljusstråle tränga in i hans återstående tillvaros glädjetomma fängelse, ehuru det för närvarande är, minst sagt, i högsta grad problematiskt, huruvida hans liv kommer att bli synnerligen långvarigt.
Detta är det sista meddelande, som ni, min bäste Copperfield, någonsin ska erhålla
Från den utfattige uslingen
Wilkens Micawber.»
Jag kände mig så uppskakad av innehållet i detta
hjärtslitande brev, att jag genast skyndade till det lilla
hotellet i avsikt att titta in dit på min väg till doktor
Strongs och med några tröstande ord söka att lugna mr
Micawber. Men halvvägs dit mötte jag
Londondiligensen med mr och mrs Micawber utanpå — mr Micawber,
en levande bild av lugn njutning, leende åt mrs
Micawbers konversation, ätande valnötter ur en strut och med
en butelj stickande ut ur bröstfickan. Som de icke sågo
mig, ansåg jag det vid närmare eftersinnande bäst att
icke se dem och vek därför med betydligt lättat hjärta
av på en sidogata, som var den närmaste vägen till
skolan, i det hela taget rätt glad åt att de hade rest, ehuru
jag detta oaktat ännu höll mycket av dem.
