Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/348

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 344 —

likväl uppstår en viss köld mellan miss Shepherd och mig. Mitt öra nås av en viskning om att miss Shepherd yttrat, att hon önskade, att jag icke skulle stirra så fasligt på henne, samt förklara, att hon tycker mera om master Jones. Jones, en gosse utan några förtjänster! Svalget mellan mig och miss Shepherd vidgas. Slutligen möter jag en dag den Nettingallska skolan ute på promenad. Miss Shepherd gör en grimas i det hon går förbi och skrattar tillsammans med sin kamrat. Allt är förbi. Ett helt livs hängivenhet — det synes vara ett helt liv, och detta kommer på ett ut — är förbi. Miss Shepherd uteslutes ur morgonbönen, och den kungliga familjen slipper hennes sällskap.

Jag är nu högre upp i skolan, och ingen stör min frid. Jag är nu alls icke artig mot de unga damerna i den Nettingallska skolan och skulle inte bli förtjust i någon av dem, om de än vore dubbelt så många och dubbelt så vackra. Jag anser dansskolan för en tråkig sak och kan inte begripa varför icke flickorna kunna dansa med varandra och lämna oss i fred. Jag börjar bli en väldig latinsk poet och försummar att snöra mina skor. Doktor Strong omnämner mig offentligt såsom en lovande ung lärd; mr Dick är utom sig av förtjusning, och min tant sänder mig med nästa post en guiné.

Skuggan av en ung slaktare uppstiger nu, likt synen av det hjälmklädda huvudet i Macbeth. Vem är denne unge slaktare? Han är en skräck för ungdomen i Canterbury. Man hyser en dunkel föreställning om att den oxmärg, varmed han smörjer sitt hår, giver honom övernaturliga krafter och att han kan mäta sig med en fullvuxen man. Han har ett stort, brett ansikte och en hals som en tjur samt en elak tunga. Sin tunga begagnar han huvudsakligen till att okväda mr Strongs unga herrar. Han säger offentligt, att om de önska någonting, så vill han ge dem det. Han nämner individer bland dem (mig själv inberäknad), vilka han vill åtaga sig att sköta med en hand, med den andra bunden på ryggen. Han ligger i bakhåll för de mindre gossarna för att dänga till dem i deras oskyddade huvuden och utmanar mig på öp-