Den här sidan har korrekturlästs
— 351 —
»Med — med kapten Bailey?» har jag jämnt och nätt styrka att framstamma.
»Nej, inte med någon kapten. Med mr Chestle, en humleodlare.»
Jag är förfärligt dyster och nedstämd under en vecka eller par. Jag tar av mig min ring, jag begagnar mina sämsta kläder, jag använder ej björnister i håret, och jag tar ofta fram miss Larkins' vissna blomma och klagar och sörjer. Men som jag nu är tämligen trött på detta och på nytt blivit retad av slaktaren, kastar jag bort blomman, slåss med slaktaren och vinner en ärofull seger.
Detta jämte återtagandet av min ring samt av björnisterpomadan, dock med måtta, äro de sista tecken jag nu kan upptäcka under mitt framskridande till mitt sjuttonde år.
