Hoppa till innehållet

Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/371

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 367 —

hade någon annan förtjänst än att lukta som ett hyrkuskstall och kunna kliva över mig, mera lik en fluga än en mänsklig varelse, under det hästarna sprungo i galopp!

Ett visst misstroende till mig själv, som ansatt mig vid små tillfällen, då det hade varit bättre att det icke hade infunnit sig, hejdades icke i sin tillväxt genom denna lilla tilldragelse utanpå Canterburydiligensen. Det var förgäves som jag tog min tillflykt till mitt grova målföre. Jag talade ända från djupet av maggropen under hela den övriga delen av vägen, men kände mig det oaktat totalt »undanpetad» och förskräckligt ung.

Detta oaktat var det emellertid alltid någonting ovanligt och intressant att sitta där uppe bakom fyra hästar, som en välklädd och väl uppfostrad ung man med fullt upp med pengar i fickan, och att se mig om efter de ställen, där jag hade sovit under min tröttsamma vandring. Jag hade full sysselsättning för mina tankar uti varje i ögonen fallande punkt på landsvägen. Då jag såg ned på de landstrykare vi foro förbi och såg denna oförgätliga ansiktstyp vänd upp emot mig, tyckte jag mig åter känna kittelflickarens nedsvärtade hand gripa tag i mitt skjortbröst. Då vi skramlade fram genom den smala gatan i Chatam och jag i förbifarten fick se en skymt av gränden, där det gamla vidunder bodde, som hade köpt min jacka, sträckte jag nyfiket fram halsen för att se efter stället där jag hade suttit, i både sol och skugga, och väntat på mina pengar. Då vi slutligen kommo till hållet närmast London och foro förbi det verkliga Salem House, där mr Creakle hade slagit omkring sig med en tung käpp, skulle jag velat giva allt vad jag ägde för att erhålla lagligt tillstånd att gå ned och piska upp honom och släppa ut alla pojkarna, såsom lika många i bur inspärrade sparvar.

Vi höllo utanför »Guldkorset» i Charing Cross, som då var ett tämligen ruskigt hotell i ett tätt bebyggt kvarter. En kypare visade mig in i kafferummet, och en piga förde mig till mitt lilla sovrum, som luktade som en hyrvagn och var tilltäppt som en familjegrav. Jag