— 394 —
komma sprattlande upp under denna sista fruktlösa strid. Men slutligen hämtade han sig likväl, ehuru han ännu flämtade häftigt och var så utmattad att han måste sätta sig på stolen bredvid disken.
»Ser ni», sade han, i det han torkade sin panna och mödosamt drog efter andan, »hon har inte sökt mycket umgänge här eller inlåtit sig närmare med något slags bekantskap eller vän, för att inte tala om tillbedjare. Till följd därav har man satt ihop en elak historia om att Emili ville bli en fin dam. För min del tror jag, att den där historien kom i svang huvudsakligen därför att hon, medan hon gick i skolan, sade, att om hon vore en förnäm dam, skulle hon göra det och det för sin morbror och köpa de och de vackra sakerna åt honom.»
»Och jag kan försäkra er, mr Omer, att hon sade detsamma till mig, medan vi båda ännu voro barn», sade jag ivrigt.
Mr Omer nickade, gned sig på hakan och tillade:
»Ja, alldeles det. Och så kan hon med mycket litet kläda sig, ser ni, vida bättre än de flesta andra kunna göra det med en hel hop, och det väckte också ond blod. För övrigt var hon så tämligen vad man kallar nyckfull — ja, jag vill gå så långt att säga att hon var vad jag själv ville kalla nyckfull», sade mr Omer, »visste inte riktigt vad hon ville — var en smula bortskämd — och kunde till en början inte rätt lägga band på sig. Men mera har ju aldrig blivit sagt om henne, Minni?»
»Nej», svarade mrs Joram, »det tror jag är det värsta.»
»Och då hon nu fick en kondition», fortfor mr Omer, »som bestod i att hon skulle vara sällskap åt ett gammalt knarrigt fruntimmer, kommo de således inte så riktigt överens, och hon stannade inte kvar där. Slutligen kom hon hit för att stanna här i lära i tre år. Två av dem äro nu i det närmaste förbi, och hon har uppfört sig så galant som trots någon. Hon är så god som sex! Minni, är det inte sant att hon är lika god som sex andra nu?»
