Hoppa till innehållet

Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/410

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 406 —

— Om jag vill!» utbrast mr Peggotty, rullande med huvudet i förtjusning över denna tanke. »Herre Gud, liksom jag skulle vilja något annat! — ’Om ni vill; jag är stadigare nu och har tänkt närmare på saken, och jag ska bli en en så god liten hustru åt honom som jag möjligen kan, för han är en sån snäll och god människa!’ Och så klappar mrs Gummidge i händerna, alldeles som på teatern, och ni stiger in. Se så, nu är det gjort!» sade mr Peggotty. »Ni stiger in! Det hände alldeles nyss, och här är den man som tänker gifta sig med henne, så snart som hennes lärotid är ute.»

Ham vacklade, såsom han väl hade skäl till, under det slag, som mr Peggotty tilldelade honom i sin obegränsade förtjusning, såsom ett bevis på förtroende och vänskap, men som han kände, att han borde säga något, sade han med mycket stammande och stor svårighet:

»Hon var inte högre än ni var, master Davy — då ni först kom — när jag tänkte på vad hon skulle bli när hon fått växa till. Jag såg henne växa opp — go' herrar — som en blomma. Jag hade velat offra mitt liv för henne — master Davy — å, med allra största glädje och förnöjelse! Hon är mera för mig — go' herrar — än — hon är allt för mig som jag nånsin kan önska och mer än jag nånsin — än jag nånsin skulle kunna säga. Jag — jag älskar henne uppriktigt. Det finns inte en gentleman i hela landet — ja, och inte heller någon på hela vida havet — som kan älska sin lady mer än jag älskar henne, fast det finns mången simpel man — som bättre skulle kunna säga vad han menar.»

Det föreföll mig rörande att se en sådan stark och rask karl, som Ham nu var, darra under styrkan av det han kände för den täcka lilla varelse, som hade vunnit hans hjärta. Det enkla och uppriktiga förtroende, som mr Peggotty och han själv visade, förekom mig redan i och för sig rörande. Hela denna historia gjorde ett djupt intryck på mig. Huru mycket min rörelse tog intryck av minnena från min barndom, det vet jag icke. Huruvida jag hade kommit dit med någon dunkel föreställning om att jag ännu var kär i lilla Emili, det vet