Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

― 38 ―

mig i detta ögonblick nästan rörd, då jag tänker på hur ivrig jag var att få lämna mitt lyckliga hem, och hur föga jag anade vad jag där lämnade för alltid.

Det gläder mig att komma ihåg, att, då forvagnen höll utanför porten och min mor stod där och kysste mig, en tacksam kärlek till henne och det gamla ställe, åt vilket jag aldrig förr hade vänt ryggen, kom mig att gråta. Det gläder mig att veta, att även min mor grät och att jag kände hennes hjärta klappa mot mitt.

Det gläder mig att minnas, att då forvagnen började att köra, kom min mor springande ut till porten och ropade åt kusken, att han skulle hålla, så att hon skulle få kyssa mig ännu en gång. Det gläder mig att dröja vid den innerlighet och kärlek, varmed hon lyfte upp sitt ansikte mot mitt och gjorde det.

Då vi lämnade henne stående på landsvägen, kom mr Murdstone fram till henne och tycktes förebrå henne att hon var så upprörd. Jag såg mig tillbaka omkring den över vagnen spända tältduken och undrade vad det rörde honom. Peggotty, som likaledes såg sig om på andra sidan, tycktes vara allt annat än belåten, något som det ansikte, hon drog tillbaka in i vagnen, nogsamt visade.

En stund bortåt satt jag och såg på Peggotty, försjunken i drömmerier rörande den frågan, om jag, ifall det blivit henne ålagt att lämna mig liksom gossen i sagan, skulle bli i stånd att återfinna vägen hem igen med tillhjälp av de knappar, hon skulle komma att tappa.