— 424 —
»Han hette Walker,[1] min älskling lilla», genmälde miss Mowcher, »och han härstammade från en hel rad av Walkers, från vilka jag ärver alla Hookeygodsen.»
Jag har aldrig sett något som kunde jämföras med Mowchers blinkning, om man undantar hennes självbehärskning. Hon hade därjämte ett underligt sätt att, då hon lyssnade till vad som sades till henne, eller då hon väntade ett svar på vad en annan sagt, lägga huvudet slugt på sned och bliga upp med ena ögat, som en skata. Jag var alldeles försjunken i förvåning och satt och stirrade på henne, fullkomligt glömsk, fruktar jag, av hövlighetens lagar.
Hon hade nu dragit stolen tätt intill sig och var ivrigt sysselsatt med att ur påsen, i vilken hon vid varje neddykande stack sin korta arm ända ned till axeln, taga fram en mängd små flaskor, svampar, kammar, borstar, yllelappar, små hårtänger och andra verktyg, vilka hon lade i en hög på stolen. Med detta arbete upphörde hon helt plötsligt och sade, till min stora förvirring, till Steerforth:
»Vad heter er vän?»
»Mr Copperfield», sade Steerforth, »och han önskar bli bekant med er.»
»Nå ja, det ska han bli. Jag tycker verkligen att han ser ut som om han verkligen önskade det!» svarade miss Mowcher och kom vankande fram till mig, med påsen i hand och skrattade åt mig, i det hon närmade sig. »Ansikte som en persika!» sade hon och ställde sig på tå för att nypa mig i kinden där jag satt. »Riktigt frestande! Jag tycker så mycket om persikor. Glad över att få göra er bekantskap, mr Copperfield, det försäkrar jag.»
Jag sade, att jag lyckönskade mig att få göra hennes bekantskap och att glädjen var ömsesidig.
- ↑ ’Walker’ eller ’Hookey Walker’ är ett skämtsamt uttryck, som skall beteckna, att man icke tror på vad en annan sagt, och påstås härröra från en Walker, utrustad med en stor kroknäsa (hookey), vilken hade blivit anställd i en firma i London för att ha uppsikt över personalen och anmäla varje felsteg eller försummelse, men sedan misstänktes för mindre sanningsenliga uppgifter.
