— 425 —
»Ack, bevare mig, så artiga vi äro!» utbrast miss Mowcher, i det hon gjorde ett misslyckat försök att dölja sitt stora ansikte med sin lilla stump till hand. »Vilken värld av humbug vi leva uti! — inte sant?»
Dessa ord ställdes förtroligt till oss båda, i det den lilla stumpen till hand kom bort från ansiktet och åter begrov sig i påsen, med arm och alltsammans.
»Vad menar ni, miss Mowcher?» sade Steerforth.
»Ha, ha, ha! Vilket uppfriskande släkte av bedragare vi äro — inte sant, mitt söta barn?» svarade denna stump till kvinna, i det hon trevade i påsen, med huvudet på sned och det ena ögat uppåtvänt. »Se här!» sade hon och tog upp någonting. »Spint av ryska furstens naglar! Jag kallar honom furst ABCD Huller-om-Buller, ty hans namn innehåller alla bokstäverna i en röra.»
»Är den ryske prinsen en av edra kunder?» sade Steerforth.
»Rätt gissat, mitt hjärtegryn!» svarade miss Mowcher. »Jag håller hans naglar i ordning åt honom. Två gånger i veckan. På både fingrar och tår!»
»Han betalar bra, hoppas jag?» sade Steerforth.
»Betalar som han talar, mitt söta barn — genom näsan»[1], svarade miss Mowcher. »Fursten ligger inte åt och skaver och gnider som edra rakknivar. Ni skulle säga detsamma om ni finge se hans mustascher. Röda av naturen, svarta genom konsten.»
»Genom er konst, naturligtvis», sade Steerforth.
Miss Mowcher blinkade jakande.
»Tvungen att skicka efter mig. Kunde inte hjälpa det. Klimatet angrep hans färg; kunde duga i Ryssland, men inte här. Ni såg aldrig en sådan rostig furste som han i alla edra dar. Lik gammalt järn!»
»Var det därför ni nyss kallade honom en bedragare?» frågade Steerforth.
»Å, en sådan skälm till pojke ni är!» sade miss Mowcher och skakade häftigt på huvudet. »Jag sade
- ↑ Oöversättlig ordlek. Pay through the nose, som ordagrant betyder, betala genom näsan, vill säga detsamma som att betala högt.
