— 433 —
skrattat oss riktigt mätta, vilket dröjde en stund, berätlade han mig, att miss Mowcher hade en massa kunder och förstod att göra sig nyttig för en hel hop folk på en hel hop sätt. Några bara gycklade med henne såsom ett löjligt original, sade han; men hon var en så slug och skarp iakttagerska som någon han kände och lika långsynt som kortarmad. Han sade mig, att vad hon hade yttrat om att hon var här och där och fjärran och när, var sant nog, ty hon gjorde små utflykter litet varstädes i landsorten och tycktes skaffa sig kunder överallt och känna alla människor. Jag frågade honom hurudana hennes tänkesätt voro, om hon egentligen var elak och om hennes sympatier i allmänhet voro på den rätta sidan; men då jag efter två eller tre försök icke lyckades fästa hans uppmärksamhet på dessa frågor, avstod jag ifrån eller glömde jag att upprepa dem. I stället berättade han mig med flytande tunga en hel hop om hennes skicklighet och hennes inkomster och att hon var mycket skicklig uti att sätta koppor, ifall jag någon gång skulle behöva hennes tjänster i denna riktning.
Hon utgjorde huvudämnet för vårt samtal under aftonens lopp, och då vi skildes åt för natten, ropade Steerforth efter mig över balustraden: »Bob svor!» i det jag gick ned för trappan.
Då jag kom till mr Barkis' hus, blev jag mycket överraskad av att se Ham gå fram och tillbaka utanför det och ännu mera överraskad av att höra av honom, att lilla Emili var där inne. Jag frågade naturligtvis varför icke han också var där inne, i stället för att gå ensam fram och tillbaka på gatan.
»Jo, ser ni, master Davy», svarade han tveksamt, »Emili håller på att tala med någon där inne.»
»Jag skulle annars ha trott», sade jag leende, »att det vore ett skäl för er att också vara där inne, Ham.»
»Ja, i allmänhet skulle det väl vara det, master Davy», svarade han; »men, ser ni, master Davy», tillade han, i det han sänkte rösten och talade mycket allvarsamt, »det är en ung kvinna där inne — en ung kvinna, som Emili förr känt, men inte bör känna vidare.»
28. — David Copperfield. I.
