Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/447

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 443 —

påstå, att det finns något sammanhang mellan sjöärenden och ecklesiastika ärenden?»

»Nej, min kära gosse, det vill jag visserligen inte», svarade han, »men jag vill säga, att de skötas och avgöras av samma personer där nere i detta samma Doctors’ Commons. Kommer du dit den ena dagen, så kan du få höra dem rådbråka hälften av sjötermerna i Youngs lexikon, i anledning av att ’Nancy’ stött på ’Sarah Jane’, eller att mr Peggotty och Yarmouthfiskarna farit ut i storm med ankare och tåg till Ostindiefararen ’Nelson’, som råkat i sjönöd; och kommer du dit en annan dag, kan du finna dem över öronen fördjupade i vittnesmålen rörande en präst, som begått något felsteg, och i domaren i sjörättsmålet ska du igenkänna advokaten i prästmålet och tvärtom. De äro alldeles som aktörer: än är en karl domare och än är han inte domare; är nu ett och nu ett annat, och den ena förändringen avlöser den andra, men alltjämt är det en liten trevlig och inkomstbringande privatteater, där man spelar för en särdeles vald publik.»

»Men advokater och proctorer äro väl inte ett och detsamma, eller hur?» frågade jag en smula förbryllad.

»Nej», svarade Steerforth, »advokaterna äro civila jurister, som tagit doktorsgraden vid universitetet, vilket är den första orsaken till att jag vet något besked. Proctorerna använda advokaterna. Båda förtjäna de rätt vackert och bilda tillsammans ett rätt trevligt litet sällskap. I det hela taget skulle jag vilja råda dig att bestämma dig för Doctors’ Commons. De skryta med att vara mycket fint folk, det kan jag försäkra dig, ifall detta kan lända dig till någon tillfredsställelse.»

Jag översåg med det lättfärdiga sätt varpå Steerforth behandlade saken, och i det jag i stället betraktade den i sammanhang med det stadgade uttryck av allvar och ålder, vilket jag tänkte mig oskiljaktigt från den där »gamla lättjefulla vrån nära St. Pauls kyrkogård», kände jag mig icke obenägen att gå in på min tants förslag, vilket hon hade överlämnat åt mitt eget fria val, varjämte hon icke hade dragit i betänkande att tillägga, att det