— 455 —
hemlighet tuggade på några brödbitar, som han tog upp ur sin ficka, värmde sig vid en kamin i mitten av domstolen. Ställets sömniga stelhet avbröts endast av koleldens knastrande och rösten av en av doktorerna, som vandrade långsamt genom ett helt bibliotek av vittnesmål och allt emellanåt stannade för att taga in på några vid vägen av hans resa liggande små deduktionsvärdshus. Jag har aldrig i mitt liv sett maken till gemytligt, sömnigt, gammaldags, tidförgätet, lurigt litet familjesällskap, och jag kände, att det skulle vara ett stillande opiat att tillhöra det i vilken egenskap som helst — måhända undantagandes såsom part i ett mål.
Fullkomligt belåten med denna tillflyktsorts drömmande natur, förklarade jag för mr Spenlow, att jag hade sett tillräckligt för den här gången, varför vi återvände till min tant, i vars sällskap jag strax därefter lämnade Doctors’ Commons och kände mig mycket ung, odå jag gick ut från Spenlow och Jorkins’ kontor, på grund därav att skrivarna knuffade till varandra med sina pennor för att utpeka mig för varandra.
Vi anlände till Lincolns Inn Fields utan några nya äventyr, med undantag av att vi mötte en olycklig åsna för en grönsakssäljares vagn, som väckte smärtsamma tankeförbindelser hos min tant. Då vi hade kommit lyckligt och väl hem, talade vi ännu en gång om min framtid, och som jag visste, att hon längtade att komma hem och icke skulle få en halvtimmes lugn i London, på grund av dess eldsvådor, matvaror och ficktjuvar, bad jag henne icke besvära sig för min skull, utan låta mig sköta mig själv.
»Jag har inte varit här en hel vecka i morgon, utan att även tänka på den saken, min kära gosse», svarade hon. »Det finns en liten möblerad våning att hyra i Adelphi, Trot, som torde komma att passa dig alldeles förträffligt.»
Efter denna korta inledning grep hon i fickan och tog fram en ur en tidning utklippt annons av innehåll, att det vid Buckingham Street i Adelphi fanns en möblerad, utmärkt trevlig och bekväm våning, med utsikt
