― 42 ―
eller enslig; men det, att den aldrig hade varit avsedd att begagnas på det sättet, gjorde den till ett verkligt palats.
Den var utmärkt ren inuti och så fin och putsad som möjligt. Där fanns ett bord och ett schwarzwalderur och en dragkista och ovanpå dragkistan en bricka med en tavla på, föreställande en dam med parasoll, som gick och promenerade med en liten gosse av ett militäriskt utseende, som trillade ett tunnband. Brickan hindrades av en bibel från att falla ned, och om den hade fallit ned, skulle den ha krossat en mängd koppar och fat och en tekanna, som voro uppställda omkring boken. På väggarna hängde några simpla kolorerade tavlor i glas och ram, vilka föreställde bibliska ämnen, och jag har aldrig sedan kunnat se sådana i en kringvandrande krämares hand, utan att på samma gång se hela det inre i Peggottys brors hus. Abraham i röd dräkt, i begrepp att offra Isak, som var klädd i blått, samt en gulklädd Daniel, inkastad i en håla tillsammans med gröna lejon, voro de mest framstående. Ovanför den lilla kaminfrisen satt en tavla, som föreställde luggern Sarah Jane, byggd i Sunderland, med en verklig liten akterspegel av trä, ett konstverk, som förenade komposition med timmermanskonst och vilket jag ansåg för en av de mest avundsvärda besittningar som världen kunde framvisa. I takbjälkarna voro några krokar anbragta, vilkas nytta jag för ögonblicket icke kunde gissa, och slutligen funnos där några kistor och koffertar och andra dylika bohag, som användes att sitta på och gjorde tjänst i stället för stolar.
Allt detta såg jag vid första ögonkastet, sedan jag hade kommit över dörrtröskeln — med ett barns ögon och enligt min uppfattning — och därpå öppnade Peggotty en liten dörr och visade mig min sängkammare. Det var den fullständigaste och mest önskvärda sängkammare, man någonsin kunde se, i aktern av ett fartyg, med ett litet fönster där rodret förr hade suttit; en liten spegel, fastspikad vid väggen just på rätt höjd för mig och i en ram av ostronskal; en liten säng med just pre-
