— 518 —
uti och under elak behandling tröstade sig med dessa minnesvärda konstverk, vilka jag så ofta omnämnt.
I en vrå av rummet fanns någonting, som var nätt överhöljt med en stor, kort duk, men jag kunde icke bli klok på vad det var.
»Traddles», sade jag, i det jag åter tryckte hans hand sedan jag hade satt mig, »vad det gläder mig att se dig!»
»Jag är också vådligt glad över att se dig, Copperfield», svarade han. »Det var också just därför att jag blev så obeskrivligt glad över att träffa dig vid Ely Place och var så säker om att det även gladde dig att träffa mig, som jag gav dig den här adressen, i stället för adressen på mitt kontor.»
»Å, har du kontor?» sade jag.
»Ja, jag har fjärdedelen av ett rum och en förstuga och fjärdedelen av en skrivare», sade Traddles. »Jag och tre andra ha slagit oss ihop om en lägenhet — för att det ska se mera affärsmässigt ut — och vi ha även fyrdelat skrivaren. En halv krona[1] i veckan kostar han mig.»
Hans gamla, okonstlade karaktär och goda lynne och någonting av hans gamla otur därjämte tycktes le emot mig uti det leende, varmed han avgav denna förklaring.
»Du må inte tro, Copperfield», fortfor Traddles, »att det är därför att jag är det allra minsta stolt, som jag vanligen inte lämnar min adress här. Det är endast för deras skull som komma till mig och kanske inte skulle vilja besöka mig här. Vad mig själv angår, så kämpar jag mig fram genom världen mot svårigheter och bekymmer, och det skulle vara löjligt av mig, om jag gjorde anspråk på något annat.»
»Mr Waterbrook berättade mig, att du studerar till att bli advokat», sade jag.
»Ja visst, svarade Traddles och gnuggade långsamt händerna, »jag studerar på att bli advokat. Egentligen har jag då alldeles nyss börjat min lärotid efter ett tämligen långt uppskov. Det är allt någon tid sedan jag blev inskriven, men betalningen av de hundra punden var ett
- ↑ Omkring 2 kr. 25 öre.
