― 63 ―
och förmått mig att hysa aktning och vördnad för honom i stället för hat. Det förekom mig som om min mor var bedrövad över att se mig stå främmande och rädd i rummet, och att hon, då jag smög mig bort till en stol, följde mig med en ännu mera bedrövad blick, kanske därför att hon saknade en viss frihet i mina barnsliga steg; men ordet blev icke uttalat och tillfället till att uttala det var förbi.
Vi åto middag ensamma, vi tre. Han tycktes vara mycket förtjust i min mor — och jag fruktar att jag icke tyckte mera om honom för det — och hon var även mycket förtjust i honom. Av vad de sade förstod jag, att en äldre syster till honom skulle slå sig ned hos dem och att hon väntades ännu samma afton. Jag är icke säker på om det var då eller senare som jag erfor, att han, utan att egentligen taga praktisk del i någon affär, hade en viss andel uti eller årlig inkomst av en vinhandel i London, med vilken hans familj hade stått i förbindelse sedan hans farfars fars tid, och i vilken hans syster hade en dylik andel; men jag kan lika väl anföra det här.
Medan vi på eftermiddagen sutto vid kaminen och jag undrade över hur jag skulle komma ut till Peggotty, utan att jag likväl vågade smyga mig bort, av fruktan att förtörna husets herre, körde en vagn fram till trädgårdsporten, och han gick ut för att taga emot den främmande. Min mor gick efter honom. I det jag blygt ville gå med, vände hon sig i skumrasket om i salsdörren, omfamnade mig såsom hon förr plägade göra, och viskade till mig, att jag skulle älska och lyda min nya far. Som om det varit orätt, gjorde hon det hastigt och hemligt, men ömt, och höll min hand i sin, vilken hon sträckte ut bakom sig, till dess vi kommo nära intill det ställe där han stod ute i trädgården; nu släppte hon den och lade sin arm i hans.
Det var miss Murdstone, som hade anlänt, och ett svartmuskigt fruntimmer tycktes hon vara. Till hyn var hon mörk som brodern, vilken hon liknade mycket till ansikte och röst, och dessutom var hon försedd med
