Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/103

SyrakSyr. 23:21.

99

---

⁹ Vänj icke din mun vid att svärja,
och tag ej till vana att nämna den Heliges namn.
¹⁰ En tjänare som man oavlåtligen måste tukta
bliver ju aldrig fri ifrån blånader;
så bliver den som ständigt svär och nämner det namnet
aldrig någonsin ren från synd.
¹¹ En man som ofta svär begår mycken synd,
och plågan skall icke vika från hans hus.
Om han försyndar sig, så vilar hans skuld på honom;
och frågar han ej därefter, så har han ådragit sig dubbel skuld.
Och om han svär i onödan, så skall han ej bliva ostraffad,
nej, hemsökelser i mängd skola drabba hans hus.
¹² Det finnes ett talesätt som är att akta lika med döden.
Må det aldrig bliva hört i Jakobs arvedel!
Nej, allt sådant må vara fjärran ifrån de fromma,
och de må icke inveva sig i synder.

¹³ Vänj icke din mun vid ohyfsad råhet,
ty sådan för med sig syndiga ord.
¹⁴ Tänk på din fader och din moder,
när du sitter i en krets av stormän,
så att du icke glömmer dem i dessas närvaro
och genom din onda vana bevisar dig såsom en dåre.
Du kunde då komma att önska att du aldrig hade blivit till
och förbanna den dag då du föddes.
¹⁵ En människa som vänjer sig vid smädligt tal
låter icke tukta sig under hela sitt liv.

¹⁶ Två slags människor begå mycken synd,
och det tredje drager över sig vrede.
Likt en brinnande eld är ett sinne som är upptänt av begär;
det slocknar icke, förrän det har blivit förtärt.
En människa som övar otukt på sitt eget kött
hör icke upp, förrän elden har förbränt henne.
¹⁷ En lösaktig människa smakar allt bröd sött;
hon tröttnar icke, förrän hennes liv är till ända.
¹⁸ En man som går åstad för att begå äktenskapsbrott
säger vid sig själv: »Vem ser mig?
Mörker omgiver mig, och väggarna skyla mig,
och ingen ser mig; vad har jag att frukta?
Mina synder skall den Högste icke komma ihåg.»
¹⁹ Människoögon allenast är vad han fruktar.
Men han betänker icke att Herrens ögon äro tiotusenfalt klarare än solen,
och att de blicka ned på människors alla vägar
och skåda in i de hemligaste vrår.
²⁰ Allting är känt av honom, redan innan det blev till,
så ock sedan det har blivit fullbordat.
²¹ En sådan man skall få sitt straff på gatorna i staden,