Hoppa till innehållet

Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/175

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Mackabéerboken1 Mack. 5:46
171

staden och dödade allt mankön med svärdsegg och tog all deras egendom såsom byte och brände upp staden i eld. 29 Sedan bröt han upp därifrån om natten 30 och tågade till fästningen. Och när dagen grydde, lyfte de upp sina ögon och blevo då varse en oräknelig mängd människor, som förde fram stegar och stormverktyg, för att intaga fästningen, och höllo på att strida mot dem som voro därinne. 31 När Judas såg att striden hade begynt och hörde huru larmet från staden steg upp mot himmelen, under trumpetstötar och höga rop, 32 sade han till sina krigsmän: »Striden nu i dag till försvar för våra bröder.» 33 Därefter tågade han fram i tre hopar, i ryggen på fienderna; och hans män stötte i trumpeterna och upphävde bönerop. 34 Men när Timoteus’ här förstod att det var Mackabeus, flydde de för honom. Och han tillfogade dem ett stort nederlag; vid pass åtta tusen man av deras folk föllo på den dagen. 35 Sedan vek han av till Masfa och angrep denna stad. Och han intog den och dödade allt mankön där och tog all egendom i den såsom byte och brände upp den i eld. 36 Därifrån drog han vidare och intog Kasfor, Maked, Bosor och de övriga städerna i Galaaditis.

37 Härefter samlade Timoteus en ny här och lägrade sig mitt emot Rafon, på andra sidan bäcken. 38 Judas sände då några män för att bespeja lägret, och de berättade för honom och sade: »Alla hedningar runt omkring oss hava församlat sig hos dem. en mycket stor härskara. 39 Också araber hava de lejt till att hjälpa sig. Och de hava sitt läger på andra sidan bäcken och äro redo att draga ut emot dig till strid.» Då tågade Judas dem till mötes. 40 Och när Judas och hans folk kommo nära vattenbäcken, sade Timoteus till hövitsmännen i sin här: »Om han går först över och anfaller oss, så skola vi icke kunna hålla stånd mot honom, ty han skall då bliva oss övermäktig. 41 Men om han gripes av räddhåga och lägrar sig på andra sidan floden, då skola vi gå över den och anfalla honom och så bliva honom övermäktiga.» 42 När Judas nu hade kommit fram till vattenbäcken, ställde han folkets tillsyningsmän vid bäcken och bjöd dem så: »Låten icke någon enda lägra sig, utan må de allasammans draga ut i striden.»

43 Därmed gick han först över och anföll fienden, och allt hans folk följde honom. Och alla hedningarna blevo i grund slagna av honom; och de kastade ifrån sig sina vapen och flydde till helgedomen i Karnain. 44 Men israeliterna intogo staden och brände upp helgedomen i eld, tillika med alla dem som voro därinne. Och Karnain blev kuvat, och man kunde icke vidare stå emot Judas.

45 Nu församlade Judas alla israeliter i Galaaditis, både små och stora, och kvinnor och barn och ägodelar, en mycket stor hop, för att draga till Judeen. 46 Och de kommo till Efron. Detta var en stor och mycket fast stad, som låg vid ingången till passet, så att det icke var