Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/176

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
1 Mack. 5:47.Första
172

möjligt att komma fram vid sidan om den, vare sig till höger eller till vänster, utan man måste taga vägen mitt igenom den. 47 Men invånarna stängde staden för dem och spärrade för portarna med stenar.

48 Då sände Judas bud till dem med fridsam hälsning och lät säga: »Låt oss tåga genom ditt område för att så komma fram till vårt land. Ingen skall göra eder någon skada; vi begära allenast att få tåga vägen fram härigenom.» Men de ville icke öppna för honom. 49 Då befallde Judas att man skulle ropa ut i hären att var och en skulle stanna på den plats där han befann sig. 50 Och krigsmännen gjorde så. Och de stridde mot staden hela den dagen och hela den följande natten; och så blev staden given i hans händer. 51 Och han förgjorde allt mankön med svärdsegg och förstörde staden i grund och tog all egendom i den såsom byte. Sedan tågade han igenom staden, fram över de slagnas kroppar. 52 Därefter gingo de över Jordan och kommo så till den stora slätten mitt emot Betsan. 53 Och Judas höll tillsammans dem som blevo efter och uppmuntrade folket, så länge de voro på väg, till dess han hade kommit fram till Judeen. 54 Och de drogo upp på Sions berg under glädje och fröjd och framburo brännoffer, därför att ingen enda av dem hade fallit, till dess de hade kommit välbehållna tillbaka.

55 Under den tid då Judas, jämte Jonatan, uppehöll sig i Galaads land, och hans broder Simon i Galileen framför Ptolemais, 56 fingo Josef, Sakarias’ son, och Asarias, krigshövitsmännen i Judeen, höra talas om de krigiska bedrifter som de andra hade utfört. 57 Då sade de: »Också vi vilja göra oss ett namn och draga ut för att strida mot hedningarna runt omkring oss.» 58 Och de bådade upp manskapet i den här som stod under deras befäl och drogo mot Jamnia. 59 Gorgias ryckte då ut ur staden med sitt folk för att möta dem i öppen strid. 60 Och Josef och Asarias blevo slagna på flykten och förföljda ända till Judeens gränser; och på den dagen föllo av^ Israels folk vid pass två tusen man. 61 Sålunda led folket ett stort nederlag, därför att de, i tro att de skulle kunna utföra bedrifter, icke hade hörsammat Judas och hans bröder. 62 Men dessa andra voro icke av de mäns släkt, genom vilkas hand räddning blev Israel beskärd. 63 Hjälten Judas åter och hans bröder vunno stor ära hos hela Israel och hos alla hedningar, varhelst deras namn nämndes. 64 Och man församlade sig hos dem för att lyckönska dem.

65 Judas och hans bröder drogo sedan ut och stridde mot Esaus barn i landet söderut; och han slog Hebron med underlydande orter och rev ned dess fästning och brände upp dess torn, runt omkring staden. 66 Därefter bröt han upp för att tåga till filistéernas land och tog vägen genom Marisa. 67 Vid detta tillfälle föllo några präster i striden, när de ville utmärka sig och oförsiktigt gåvo sig ut i striden. 68 Judas vek nu av till Asotus, i filistéernas land. Och