Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/206

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
1 Mack. 14:30.Första
202

ära åt sitt folk. 30 När nu Jonatan, sedan han hade slutit deras folk tillsammans och blivit deras överstepräst, hade samlats till sina fäder, 31 ville deras fiender infalla i deras land för att ödelägga det och för att räcka ut sina händer mot deras helgedom. 32 Då stod Simon upp och stridde för sitt folk och gav ut mycket penningar av egna medel och försåg sitt folks stridsmän med vapen och gav dem sold. 33 Och han befäste städerna i Judeen, så ock Betsura vid Judeens gräns, varest fienderna förut hade haft sina förråd av vapen, och lade där in judar såsom besättning. 34 Han befäste ock Joppe vid havet och Gasara vid Asotus' gräns, varest fienderna förut hade bott, och lät judar bosätta sig där. Och allt som var behövligt för deras underhåll lade han in i dessa städer. 35 När folket nu besinnade Simons trofasthet och tänkte på vilken ära han hade föresatt sig att förvärva åt sitt folk, satte de honom till sin furste och överstepräst, därför att han hade utfört allt detta, och därför att han ständigt hade bevisat en så stor rättrådighet och trofasthet mot sina landsmän, och eftersom han hade strävat efter att på allt sätt upphöja sitt folk. 36 Och i hans tid lyckades det att under hans ledning utdriva hedningarna ur landet, och särskilt dem som bodde i Davids stad, i Jerusalem, vilka där hade gjort sig en borg, varifrån de plägade göra strövtåg, så att de besmittade platsen omkring helgedomen och svårt kränkte dess helighet. 37 Och han lät judar bosätta sig i den och befäste den ytterligare, för att så bereda landet och staden trygghet, och han gjorde Jerusalems murar högre. 38 På grund härav stadfäste konung Demetrius honom i hans översteprästämbete; 39 och han upptog honom bland sina vänner och bevisade honom stor ära. 40 Ty han hade hört sägas att romarna hade förklarat judarna för vänner, bundsförvanter och bröder, och att de hade bemött Simons sändebud med all heder.

41 Och nu hava judarna och deras präster funnit följande för gott. Simon skall vara deras furste och överstepräst för evärdlig tid, till dess en tillförlitlig profet uppstår, 42 och han skall vara deras befälhavare och skall efter eget gottfinnande få insätta uppsyningsrnan över deras arbeten och över landet och över vapnen och över fästningarna. 43 Vidare skall han hava vård om helgedomen, och han skall bliva åtlydd av alla; och alla skriftliga urkunder i landet skola utfärdas i hans namn, och han skall få kläda sig i purpur och bära guldprydnad. 44 Och det skall icke vara någon av folket eller prästerna tillstått att upphäva något härav eller göra invändningar mot hans påbud eller sammankalla en församling i landet, utan hans medgivande, eller kläda sig i purpur eller pryda sig med spänne av guld. 45 Men om någon handlar i strid häremot eller upphäver något härav, så skall han vara hemfallen åt straff. 46 Och folket har enhälligt funnit för gott att rörande Simon