fastställa att man skall förfara efter dessa bestämmelser. 47 Simon har ock antagit detta och funnit för gott att vara överstepräst och befälhavare och landsfurste för judarna och deras präster och att hava ledningen av allt.
48 Och de hava bestämt att denna skrift skall inristas på koppartavlor, och att dessa skola sättas upp inom helgedomens inhägnade område på en bemärkt plats, 49 så ock att en avskrift av dem skall läggas i förvar i skattkammaren för Simons och hans söners räkning.»
5.1Mack. 13:11. /7.1Mack. 11:65f. 13:43f., 49f. /8. 3Mos. 26:3f. Hes. 34:27f. /9. Sak. 8:4. /12.1Kon. 4:25. Mik. 4:4. Sak. 3:10. /16. 1 Mack. 13:23. /18. 1 Mack. 8:17 f. 12:1 f. 22.1Mack. 12:16f. /29.1Mack. 2:1. 30. 1 Mack. 9:31. 10:20f. 13:25. 31.1Mack. 12:53. /32.1Mack. 13:1f. 33.1Mack. 13:33. /34.1Mack.l2:33f. 35.1Mack. 13:8. /38. 1Mack. 13:36. 39. Se Vän i Ordförkl. /40.1Mack. 15:17. /41. 5 Mos. 18:15f. 1 Mack. 4:46. /43.1Mack. 10:62, 89. 11:58. 13:42.
15 KAPITLET.
Antiokus, Demetrius' son, sänder judarna ett brev med stora löften. Han fördriver Tryfon. Brev ankommer från romarna. Antiokus' begäran att återfå Joppe, Gasara och borgen i Jerusalem avslås. Cendebeus gör infall i Judeen.1 Antiokus, konung Demetrius' son, sände från öarna i havet ett brev till Simon, judarnas överstepräst och landsfurste, och till hela folket. 2 Det var av följande lydelse:
»Konung Antiokus hälsar översteprästen och landsfursten Simon, så ock det judiska folket. 3 Alldenstund några skändliga män hava bemäktigat sig våra fäders rike, men jag har i sinnet att åter tillvinna mig riket för att återställa det i dess förra skick - jag har ock fördenskull lejt en myckenhet främmande krigsfolk och utrustat krigsskepp 4 och har i sinnet att landstiga och tåga igenom landet, för att straffa dem som hava förhärjat vårt land och ödelagt många städer i riket — 5 därför giver jag dig nu min stadfästelse på att du skall vara fri ifrån alla de pålagor som de som hava varit konungar före mig hava efterskänkt dig, och ifrån alla övriga avgifter som de hava efterskänkt dig. 6 Och jag giver dig härmed tillstånd att slå eget mynt för ditt land. 7 Jerusalem och helgedomen må vara fria; och alla de vapen som du har anskaffat och de fästningar som du har byggt och nu innehar må förbliva din tillhörighet. 8 Och allt vad du nu är skyldig konungen och vad du framdeles kan komma att bliva honom skyldig, det må från denna dag och för all framtid bliva dig efterskänkt. 9 Och när vi åter hava upprättat vårt rike, vilja vi bevisa dig och ditt folk och helgedomen stor ära, så att eder ära bliver kunnig på hela jorden.»
10 År 174 landsteg Antiokus i sina fäders land, och allt krigsfolket gick då över till honom, så att allenast några få stannade kvar hos Tryfon. 11 Och konung Antiokus förföljde honom, och han flydde undan och kom till Dora vid havet. 12 Ty han märkte att olyckorna hade hopat sig över honom, och att krigsfolket
