på den plats där de präster som blevo bortförda hade dolt elden, och att Neemias och hans män därmed hade helgat det som hörde till offret, 34 då lät konungen, sedan han hade prövat saken, inhägna platsen och utmärka den såsom helig. 35 Och konungen tog mycket penningar och delade ut åt dem som han ville bevisa välvilja. 36 Och Neemias och hans män benämnde vätskan neftar (det betyder rening), men av de flesta kallas den neftai.»
2.2Mos. 2:24. 3Mos. 26:42. /7.2Mack. 4:7f. /8.2Mos. 25:30, 37. 1Mack. 4:38, 53. 2Mack. 8:33. 10:3. /9. 1Mack. 4:56, 59. 2Mack. 10:5f. 14.1Mack. 6:1f. 2Mack. 9:2. Se Vän i Ordförkl. /18. 2Mack. 2:16. 19.3Mos. 6:13. /20.Neh. 2:6f. /24. Dan. 9:4. /25.5Mos. 14:2. /27. Bar. 2:13f. /29. 2Mos. 15:17. 5Mos. 30:3f. 2Sam. 7:10. Neh. 1:8f. Ps. 44:3. Bar. 2:28f. 2Mack. 2:18.
2 KAPITLET.
1 Man finner i urkunderna att profeten Jeremias befallde dem som fördes bort att de skulle taga undan eld, såsom förut är berättat, 2 och att profeten överlämnade lagen åt dem som fördes bort och därvid bjöd dem att de icke skulle förgäta Herrens stadgar, och att de icke skulle låta sig vilseföras i sitt sinne, när de fingo se avgudabilderna av guld och silver och prydnaderna på dem. 3 Och jämväl med andra sådana ord förmanade han dem att troget bevara lagen i sina hjärtan.
4 Det stod också i samma skrift att profeten, på grund av en uppenbarelse från Gud, befallde att tabernaklet och arken skulle bäras efter honom, och att han så begav sig åstad till det berg från vars höjd Moses hade skådat Guds arvedel. 5 Då nu Jeremias hade kommit dit, fann han ett grottliknande rum; och han lät bära tabernaklet och arken och rökelsealtaret ditin, och spärrade sedan till ingången. 6 Några av dem som hade följt med honom begåvo sig efteråt ditbort för att märka ut vägen, men de kunde icke finna den. 7 När Jeremias fick veta detta, bannade han dem och sade: 'Platsen skall vara okänd, till dess Gud åter församlar hela folket och barmhärtighet vederfares oss. 8 Då skall Herren låta dessa föremål komma i dagen, och man skall få se Herrens härlighet, molnskyn, såsom den uppenbarade sig på Moses' tid och på den dag då Salomo bad att platsen skulle bliva helgad i underbar måtto.'
9 Och där förtäljdes också huru denne, som ägde sådan vishet, frambar offer vid helgedomens invigning och fullbordan. 10 Likasom Moses bad till Herren, och eld föll ned från himmelen och förtärde det som hörde till offret, så bad ock Salomo till Herren, och elden föll ned och förbrände brännoffren. 11 Och Moses sade: 'Därför att man icke har ätit syndoffret, har det blivit förbränt.' 12 Likaså firade ock Salomo de åtta dagarna.
13 Detsamma stod också omtalat i Neemias' uppteckningar och hågkomster, så ock huru denne grundade ett bibliotek och där samlade böckerna om konungarna och profeterna,
14-212744. De apokryfiska böckerna.
