Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/230

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
2 Mack. 8:19.Andra
226

som rycka fram mot oss, utan ock hela världen.» 19 Och han förtäljde ytterligare för dem om de tillfällen då Gud hade kommit med sin hjälp i fädernas dagar, både på Sennakerims tid, då när de ett hundra åttiofem tusen omkommo, 20 och under den strid som i Babylonien utkämpades mot galaterna. Då hade de, fastän de tillhopa utgjorde allenast åtta tusen man, jämte fyra tusen macedonier dragit ut i striden; och de åtta tusen hade då, medan macedonierna intet kunde uträtta, nedgjort de ett hundra tjugu tusen, tack vare det bistånd som beskärdes dem från himmelen, och vunnit stort byte.

21 Sedan han genom dessa ord hade ingjutit tillförsikt hos dem och gjort dem villiga att dö till försvar för lagen och fäderneslandet, indelade han sin här i fyra avdelningar 22 och satte sina bröder Simon, Josef och Jonatan i spetsen för var sin skara, så att var och en fick befälet över ett tusen fem hundra man. 23 Tillika bjöd han Eleasar att bland dem föreläsa den heliga boken och gav sedan denna lösen: »Med Guds hjälp.» Därefter satte han sig själv i spetsen för den första avdelningen och gick till anfall mot Nikanor. 24 Och den Allsmäktige kom dem till hjälp i striden, så att de dräpte över nio tusen fiender och svårt sårade och lemlästade största delen av Nikanors här och tvingade alla de övriga att gripa till flykten. 25 Och de togo penningarna ifrån dem som hade kommit tillstädes för att köpa dem själva; och de förföljde fienderna ett långt stycke, till dess den knappa tiden nödgade dem att vända om. 26 Ty det var dagen före sabbaten, och därför ville de icke längre fortfara med att sätta efter dem. 27 Men de samlade tillhopa fiendernas vapen och klädde av de fallna fienderna deras rustningar. Sedan firade de sabbaten och lovade och tackade storligen Herren, som hade bevarat dem intill den dagen och nu hade begynt att visa dem barmhärtighet. 28 Men efter sabbaten utskiftade de av bytet åt dem som hade lidit någon skada och åt änkorna och de faderlösa; återstoden fördelade de mellan sig själva och sina barn. 29 Och när de hade fullgjort detta, höllo de gemensamt bön och bådo Herren, den barmhärtige, att han åter ville av allt hjärta bliva sina tjänare nådig.

30 När de senare stötte samman med Timoteus' och Backides' folk, nedgjorde de över tjugu tusen man av dem. Och de satte sig i besittning av flera mycket högt belägna fästningar; och de utskiftade rikligt byte. Därvid gåvo de åt dem som hade lidit någon skada och åt de faderlösa och änkorna, och därtill åt åldringarna, lika mycket som de själva behöllo. 31 Och sedan de hade samlat tillhopa fiendernas vapen, lade de alltsammans omsorgsfullt i förvar på därför lämpliga platser; men återstoden av bytet förde de till Jerusalem. 32 Och de avlivade Fylarkes, som hörde till Timoteus' närmaste män, en övermåttan ogudaktig människa,