svårtillgänglig, eftersom endast trånga pass ledde ditupp. 22 Men så snart Judas' första avdelning blev synlig, grepos fienderna av förskräckelse; och de uppfylldes av fruktan, därför att den Allseende uppenbarade sin makt mot dem. De togo till flykten och lupo den ene hit och den andre dit; så blevo många bland dem sårade av sina egna och genomborrade av deras svärdsspetsar. 23 Men Judas satte efter dem med all iver, och han högg ned de uslingarna och förgjorde vid pass trettio tusen man. 24 Och Timoteus själv föll i händerna på Dositeus' och Sosipaters folk. Under många förespeglingar bad han nu att de skulle släppa honom med livet, därför att han hade fäder till många och bröder till andra i sitt våld, och dessa eljest icke skulle komma att skonas. 25 När han då med många ord högtidligen hade förbundit sig till att återställa dessa oskadda, gåvo de honom lös, för att så rädda sina bröder.
26 Därefter drog Judas ut mot Karnion och Atergatis' tempel och dräpte tjugufem tusen människor.
27 Sedan dessa hade blivit slagna och nedgjorda, drog han med sin här åstad jämväl mot Efron, en fast stad, där Lysias bodde, så ock en stor mängd människor av allahanda folk. Och kraftigt ungt manskap, som stod uppställt framtill på murarna, gjorde tappert motstånd; där funnos ock stora förråd av krigsverktyg och skjutredskap. 28 Men de åkallade den Allsmäktige, honom som med kraft krossar fiendernas härsmakt, och bemäktigade sig så staden och nedgjorde vid pass tjugufem tusen av dem som befunno sig därinne.
29 Sedan bröto de upp därifrån och ryckte mot Skytopolis, som ligger sex hundra stadier från Jerusalem. 30 Men då de judar som voro bosatta där avlade vittnesbörd om den välvilja och det vänliga bemötande i olyckans tider, som invånarna i Skytopolis hade visat dem, 31 betygade de dem sin tacksamhet och uppmanade dem därjämte att också för framtiden vara välvilliga mot deras folk; och sedan vände de tillbaka till Jerusalem, eftersom veckohögtiden var nära för handen.
32 Efter denna högtid, som ock kallas pingst, ryckte de mot Gorgias, ståthållaren i Idumeen. 33 Och han drog ut med tre tusen man fotfolk och fyra hundra ryttare. 34 Då de nu drabbade samman, hände sig att några få bland judarna stupade. 35 Men en viss Dositeus, en av Bacenors folk, som var en skicklig ryttare och en stark man, hade fattat tag i Gorgias och drog honom nu våldsamt med sig, under det att han höll fast i hans mantel. Han ville nämligen få den nidingen levande i sitt våld. Då sprängde en tracisk ryttare fram mot honom och högg av honom armen. Och så kom Gorgias undan till Marisa. 36 Men när Esdris' folk var utmattat, eftersom de hade kämpat mycket länge, anropade Judas Herren att han ville uppenbara sig såsom deras hjälpare och ledare i striden,
