vi syndat inför dig, och därför har du överlämnat oss i våra fienders hand, 7 till straff för att vi hava ärat deras avgudar. Rättfärdig är du, o Herre. 8 Och nu hava de icke låtit sig nöja med att pålägga oss träldomens bittra lott, utan de hava avlagt högtidliga löften åt sina avgudar 9 att de skola göra din muns bestämmelse om intet och utrota din arvedel och tillstoppa munnen på dem som prisa dig och göra slut på ditt hus' härlighet och utsläcka elden på ditt altare, 10 och att de skola upplåta hedningarnas mun till att berömma fåfängliga avgudar, och laga så, att en konung av kött och blod bliver beundrad till evärdlig tid. 11 Överlämna icke, o Herre, din spira åt sådana som icke äro till, och låt icke våra fiender få le åt vårt fall, utan vänd deras rådslag mot dem själva. Och gör honom som har anstiftat detta mot oss till ett varnande exempel. 12 Tänk på oss, o Herre; gör dig känd, nu då vi äro i betryck, och ingiv mig mod, du som är konung över alla gudar och härskare över allt vad herradöme heter. 13 Hjälp mig att lägga mina ord väl, när jag nu träder fram inför lejonet, och förändra hans hjärta, så att han gripes av hat till den man som strider mot oss, till undergång för denne själv, såväl som för dem som äro sinnade såsom han. 14 Men oss må du rädda genom din hand. Ja, hjälp mig, som är allena och icke har någon annan än dig, Herre. Du har kunskap om allt; 15 och du vet att jag har fattat hat till de laglösas ärebetygelser, och att jag har avsky för att dela en oomskurens och en främlings bädd, vem han än är. 16 Du känner min nöd; du känner huru jag avskyr det tecken till min höga ställning, som jag har på mitt huvud de dagar då jag låter mig ses. Jag känner avsky därför såsom för en fläckad trasa, och jag bär det icke de dagar då jag är i stillhet. 17 Och din tjänarinna har icke ätit vid Hamans bord, och jag har icke hedrat konungens gästabud, ej heller druckit offervin. 18 Och din tjänarinna har icke känt någon glädje, allt ifrån den dag då jag kom hit intill nu, förutom över dig, Herre, Abrahams Gud. 19 O Gud, du som har makt över alla, hör deras röst, som hava uppgivit hoppet, och rädda oss ur ogärningsmännens hand; och befria mig från min fruktan.»
2. Judit 9:1. /5.5 Mos. 32:7f. Ps. 44:2f. /6.Bar. 1:17f. /11. 1Kor. 8:4. 12.Ps. 95:3. Dan. 2:47. 1Tim. 6:15. 15. Judit 13:16. /16.Est. 2:17. /17. Dan. 1:8.
5.
1 På tredje dagen, sedan hon hade upphört att bedja, tog hon av sig de kläder hon bar under sin bön och iförde sig sin praktskrud. 2 Och när hon hade klätt sig i sin lysande ståt och därefter åkallat den allseende Guden och frälsaren, tog hon med sig sina två kammartärnor. 3 Och på den ena stödde hon sig såsom en kvinna som lever i förnäm veklighet, 4 och den andra gick bakom henne och bar upp hennes släp. 5 Och
