Höga V. 6:12, är dans med vapen i hand, troligen förekommande såsom förlustelse vid bröllop och andra festliga tillfallen.
Djävul är det grekiska ordet diábolos, som betyder förtalare, anklagare, och som självt är en översättning av det hebreiska satán, vilket ord från början hade likartad betydelse. i Job 1 och 2 står ordet satán till beteckning av den ängel som uppmanade Herren att pröva Job. Ordet är här ännu icke ett namn (det har artikel), det har därför återgivits med Åklagaren (jfr Upp. 12:10); likaså Sak. 3:1 f. Såsom verkligt namn (utan artikel) träffas det först i 1 Krön. 21:1. Den gamla grekiska översättningen har här överallt diábolos, såsom ock Vish. 2:24. I Nya test. står detta ord i Matt. 4:1 och ofta eljest. I Upp. 20:2 omtalas »draken, den gamle ormen, det är djävulen och Satan».
Domare. Står, utom i sin vanliga betydelse, såsom beteckning för en mer eller mindre tillfällig ledare av Israels folk eller en del därav, särskilt vid tillfällen då folket angreps av yttre fiender, under tiden mellan intåget i Kanaan och konungadömets införande (Dom. 2:16).
Dotter. För att förstå de egendomliga uttrycken dottern Sion (d. ä. Jerusalem), dottern Babel, dottern Edom, dottern mitt folk osv. bör man veta, först och främst att dotter i hebreiskan ej sällan har betydelsen flicka, jungfru, och vidare att städer, länder och folk ofta bildligt omtalas såsom kvinnliga väsen: en av ingen erövrare betvingad stad nämnes en jungfru, en utplundrad och övergiven kallas en änka eller en barnlös hustru osv. (jfr Jes. 47:8 f. Klag. 1:1 f. Am. 5:2. Bar. 4:12 f.). Stundom står (med ett annat, egentligare hebreiskt ord för jungfru) mer fullständigt jungfrun dottern Sion, jungfrun dottern Babel, jungfrun dottern mitt folk osv. Det är på grund av dylika ordförbindelser som det hävdvunna översättningsordet dottern ej har i uttryck sådana som de nämnda kunnat utbytas mot det i sig självt naturligare jungfrun.
Drakma. Mynt i värde motsvarande omkr. 70 öre. Se Mått, mynt och vikt.
Drickoffer var bland judarna ej ett självständigt offer; det omtalas i offerlagarna (2 Mos. 29:40 f. 4 Mos. 28. 29) blott såsom bihang till andra offer. Det bestod i vin som göts ut på altaret. Drickoffret hade icke sitt namn därav att det skulle drickas. Jfr dock 1 Mos. 35:14. Ps. 16:4. Bildligt om blodig martyrdöd Fil. 2:17; jfr under Vin.
Dödsklagan. Se under Sorgebruk.
Dödsriket. Vår gamla bibelöversättning har med det gemensamma namnet helvete betecknat två skilda begrepp, som i Nya test:s grekiska grundtext uttryckas med olika ord. Å ena sidan har man Hades (i Gamla test. motsvarat av Scheól) såsom namn på den underjordiska värld dit alla döda samlas (jfr Job 3:19. Ps. 6:6. Jes. 14:15f. Hes. 32:21 f.). Å andra sidan har man »det brinnande Gehenna». Om dem som kastas dit heter det (Mark. 9:48) att »deras mask (dvs. likmaskar) icke dör och elden icke utsläckes». Jfr Syr. 7:17. Ordet Gehenna är det gammaltestamentliga Ge Hinnóm, »Hinnóms dal» (Jos. 15:8), som var namnet på en dalklyfta nedanför Jerusalems höjder, i vilken avfälliga israeliter en tid hade inrättat en plats för Moloksdyrkan med alla dess styggelser. Platsen orenades vid Josias reformation (2 Kon. 23:10), och gällde sedan såsom ett oheligt och avskyvärt ställe. Såsom judarna tänkte sig att den kommande Messias en gång, omgiven av sitt trogna folk, skulle trona uppe på Sion, så föreställde de sig ock stundom att hans fiender skulle störtas ned i Hinnoms dal och där förtäras av en alltid brinnande eld. Redan före kristendomens tid hade man helt visst upphört att vid Gehenna tänka på denna ordets rent lokala förhistoria, och snart hade namnet bleknat till ett helt allmänt uttryck för de osaligas straffort. — I Jesu skildring Luk. 16:19 f. framställes den rike mannens pinorum såsom en avdelning av dödsriket, vilken genom ett stort svalg var skild från den plats där Lasarus låg »i Abrahams sköte», d. ä. njöt rofylld vila i stamfaderns närhet. — I samma betydelse som dödsriket användes stundom också (Job 26:6. Ps. 88:12. Rom. 10:7) ordet avgrunden, på hebreiska abaddón. Enligt Upp. 9:11 har detta abaddón över sig såsom hövding »avgrundens ängel», med namnet Abaddon, vartill det grekiska Apollyon, »Fördärvaren», angives såsom mostvarighet. — Se vidare under Port.
Efod [efód]. Betecknar dels ett enkelt klädesplagg av linne, som bars av vanliga präster (1 Sam. 22:18), av Samuel redan såsom gosse (1 Sam. 2:18) och (enligt 2 Sam. 6:14) undantagsvis av David, dels ett slags, endast av översteprästen buren, präktigt utstyrd kort mässhake, på vars framsida var fäst en med ädelstenar smyckad väska (»bröstskölden», »domsskölden»), i vilken »urim och tummim» förvarades (2 Mos. 28:6 f.). På några ställen i Gamla test. synes efod beteckna en likartad dyrbar beklädnad för en gudabild, eller ock möjligen bilden själv såsom bärande en sådan (Dom. 8:27. 17:5. 18:14. 1 Sam. 21:9. 23:9).
Efraim. Står, utom såsom namn på Josefs yngre son och den efter honom benämnda stammen, stundom såsom beteckning för hela det nordisraelitiska konungariket (Jes. 9:9. Hos. 4:17).
Evig. Både det hebreiska uttrycket för evighet (olám) och det motsvarande grekiska (aiṓn) hava en svävande betydelse, som gör att de icke alltid kunna översättas på samma sätt. När fråga är om Gud och hans rike, är det tydligt
