motståndare. 9 Ty då de sattes på prov, fastän genom tuktan i all mildhet, kunde de förstå huru de ogudaktiga plågades, när dessa blevo dömda i vrede. 10 Dem själva varnade och prövade du nämligen såsom en fader, men de andra dömde och straffade du såsom en sträng konung. 11 Och lika väl frånvarande som närvarande kvaldes de, 12 ja, en dubbel plåga träffade dem, och vånda vid åtanken av det förflutna. 13 Ty när de hörde att det som hade länt dem själva till straff lände de andra till hjälp, då förnummo de att det var Herren. 14 Ty honom som de en gång hade förkastat och satt ut, och som de sedan med hån hade avvisat, honom måste de vid den slutliga utgången förundra sig över, i det att de hade fått törsta på helt annat sätt än de rättfärdiga.
15 Och till straff för deras orättfärdighets oförståndiga tankar, genom vilka de hade blivit vilseförda, så att de dyrkade oskäliga kräldjur och föraktliga småkryp, sände du ut mot dem en mängd oskäliga varelser till näpst. 16 Så skulle de lära sig förstå, att vad någon brukar såsom medel till synd, det bliver också medel till hans straff. 17 Lätt hade din allsmäktiga hand, som förmådde skapa världen av formlöst ämne, kunnat sända emot dem björnar i mängd eller vilda lejon 18 eller nyskapade ilskna odjur, aldrig förut sedda, som antingen hade frustat ut en eldsprutande andedräkt eller spritt väsande rök omkring sig eller ur gnistrande ögon sänt fruktansvärda ljungeldar, 19 odjur som hade mäktat icke allenast att genom sitt anfall alldeles förinta dem, utan ock att tillintetgöra dem redan genom sin skräckinjagande anblick. 20 Och jämväl sådana förutan skulle de hava kunnat falla för en enda fläkt, förföljda av den hämnande rättfärdigheten och förströdda av din makts ande. Dock, du har ordnat allt efter mått och tal och vikt. 21 Ja, övermäktig styrka står dig städse till buds; och vem kan stå emot kraften av din arm? 22 Såsom ett grand på vågskålen är ju hela världen inför dig, och såsom en droppe dagg, som om morgonen faller på jorden. 23 Men du är barmhärtig mot alla, därför att du förmår allt; och du har fördrag med människornas synder, för att de skola bättra sig. 24 Ty du älskar allt som är till, och du håller intet för styggelse av vad du har skapat. Du skulle heller icke hava danat något som du hatade. 25 Och huru skulle något hava kunnat bestå, om icke du hade velat det? Eller huru skulle något hava kunnat bliva bevarat, som du icke hade kallat till liv? 26 Men du är skonsam mot allt, därför att det är ditt, o Herre, du det levandes vän. 12:1 Ty din oförgänglige ande bor i allt. 2 Därför straffar du först efter hand dem som falla och varnar dem, därmed att du påminner dem om det vari de synda, på det att de skola skilja sig ifrån sin ondska och tro på dig, o Herre.
1.5Mos. 34:10. Hos. 12:13. /2.5Mos. 8:15. Ps. 107:4f. Jer. 2:6. /3.2Mos. 17:8f. 4Mos. 21:1f. 31:1f. /4.2Mos. 17:2f. 4Mos. 20:2f. Ps. 78:15f. 105:41. /6.2Mos. 7:20. Ps. 78:44. 7.2Mos. 1:15f. /9. 5Mos. 8:2,16. Jer. 10:24. Vish. 16:4.
