Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/43

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
VishetenVish. 12:18.
39

/10.5Mos. 8:5. Vish. 12:22. 2Mack. 6:12f. Hebr. 12:6f. /14.2Mos. 2:3. 5:2. /15.2Mos. 8:1f. 10:12f. Ps. 105:30f. Vish. 12:23f. Rom. 1:21f. /16.Vish. 12:27. 16:1f. 18:5. 2Mack. 4:16f.,26. 9:6. 13:8. Matt. 26:52. Upp. 16:6. /17.3Mos. 26:22. 5Mos. 32:24. 2Kon. 2:24. 17:25. Jer. 15:13. Vish. 12:9. Syr. 39:30. /18. 4Mos. 21:6. Job 41:9f. 20.Job 4:9. Jes. 40:24. Vish. 5:23. 21. Vish. 12:18. /22.Jes 40:15. /23. Vish. 12:10,16. Syr. 2:18. 18:11. Rom. 2:4. 3:25. /26.Hes. 18:23.

12 KAPITLET.

Gud är skonsam jämväl mot syndare för att giva dem rådrum till bättring.

3 Så hatade du ju visserligen de forna inbyggarna i ditt heliga land, 4 därför att de övade avskyvärda trolldomsverk och skändliga gudstjänstbruk 5 och utan förbarmande dräpte sina barn och höllo offergillen där de förtärde människokött och blod. 6 Ja, du ville genom våra fäders hand förgöra de invigda mitt under deras offermåltider, dessa föräldrar som med egen hand dräpte sina värnlösa små. 7 Ty du ville ju att det land som hos dig stod högst i ära av alla skulle få mottaga en befolkning av Guds barn, som var det värdig. 8 Men dock visade du dig skonsam jämväl mot dessa, eftersom de voro människor; du sände ut getingar såsom förelöpare till din här, för att dessa först så småningom skulle utrota dem. 9 Icke som om du hade varit ur stånd att i öppen strid giva de ogudaktiga i de rättfärdigas hand, eller att genom fruktansvärda vilddjur eller ett enda befallande ord med ens tillintetgöra dem; 10 men genom att så småningom gå till doms med dem ville du giva dem rådrum till bättring, fastän du väl visste att deras ursprung var ont, och att deras ondska var inrotad hos dem, och att deras tänkesätt aldrig någonsin skulle förändras. 11 Ty de voro ett förbannat släkte från begynnelsen.

Det var ej heller av rädsla för någon som du gav dem en tids strafflöshet för deras synder. 12 Ty vem vågar säga: »Vad gör du?» Eller vem skulle kunna sätta sig emot din dom? Och vem skulle drista att anklaga dig för att du har förgjort folk som du själv har skapat? Eller vem skulle våga att träda upp emot dig såsom sakförare för orättfärdiga människor? 13 Utom dig finnes det ju icke någon Gud som bär omsorg om alla, så att du skulle behöva bevisa för honom att du icke har dömt orättfärdigt; 14 ej heller förmår någon konung eller härskare träda dig under ögonen, till försvar för dem som du har straffat. 15 Nej, eftersom du är rättfärdig, styr du ock allting rättfärdigt; och du anser det oförenligt med din makt att döma också den skyldig, som icke har gjort sig förtjänt av straff. 16 Just din starkhet är ju grunden till din rättfärdighet; och att du råder över alla, det gör dig skonsam mot alla. 17 Ty din starkhet visar du, när någon betvivlar din makts fullkomlighet; och om någon känner den, då bestraffar du hans förmätenhet. 18 Men du är herre över din styrka och dömer med mildhet och regerar över oss med mycken skonsamhet. Ty makten står dig till buds, närhelst du vill.