Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/49

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
VishetenVish. 16:19.
45

förtjänst genom det som var likartat, i det att de plågades genom en mängd smådjur. 1 Medan dessa så blevo straffade, gjorde du i stället väl mot ditt folk och beredde åt dem, för att stilla deras lystna begär, en ovanlig kost, vaktlar såsom föda. 3 Du ville nämligen att de andra, när de kände begär efter föda, skulle genom vämjeligheten hos de djur som sändes ut mot dem förlora jämväl den naturliga matlusten, men att de själva, efter allenast en kort tids brist, skulle undfå till och med en ovanlig kost. 4 Ty de förra, förtryckarna, skulle drabbas av en brist som icke stod att avvända, men de andra skulle allenast få se huru svårt deras fiender blevo plågade.

5 Så var det ock, när skadedjurens raseri drabbade dem och de höllo på att förgås genom ringlande ormars bett. Då varade icke din vrede ända till det yttersta, 6 utan till varning höllos de allenast en kort tid i skräck och hade därvid ett räddningstecken. De skulle nämligen så påminnas om buden i din lag. 7 Ty var och en som vände sig till detta blev räddad, icke genom vad han såg, utan genom dig, du som är allas räddare. 8 Och jämväl härigenom bevisade du för våra fiender att du är den 9 som frälsar ifrån allt ont. Ty dessa omkommo genom bett av gräshoppor och flugor, och någon läkedom för deras liv stod icke att finna, eftersom de voro värda att straffas av sådana djur. 10 Men dina barn kunde icke ens giftsprutande drakars tänder skada, ty din barmhärtighet trädde emellan och helade dem. Ty för att de skulle på-n minnas om dina budord, blevo de stungna och åter hastigt räddade ur faran; du ville nämligen att de icke skulle förfalla till djup glömska av dina välgärningar, utan med sina tankar vara stadigt fästa vid dem. 12 Det var ju ock varken någon ört eller något plåster som botade dem, utan ditt ord, o Herre, vilket helar allt. 13 Ty du är den som har makt över liv och död; du för ned till dödsrikets portar och för åter upp därifrån. 14 En människa däremot kan väl i sin ondska döda en annan, men när anden har flytt, förmår hon icke att hämta den tillbaka, och hon kan icke befria en själ som döden har fått i sitt våld.

15 Nej, att undkomma din hand är omöjligt. 16 Ty de ogudaktiga, som förnekade att de kände dig, de blevo gisslade genom kraften av din arm, i det att de förföljdes genom osedvanliga skyfall och hagelskurar och genom slagregn som icke stodo att avvända, och förtärdes genom eld. 17 Ja, vad som var underbarast av allt: elden hade större verkan i vattnet, som annars plägar utsläcka allt; ty hela skapelsen strider för de rättfärdigas sak. 18 Stundom mildrades nämligen lågan, för att den icke skulle bränna upp de djur som hade blivit utsända mot de ogudaktiga, utan dessa skulle själva tydligt skönja att det var genom Guds dom som de förföljdes. 19 Stundom åter brann lågan jämväl mitt i vattnet med större styrka än eldens vanliga, för att den skulle förstöra det orättfärdiga landets alster.