20 I stället gav du ditt folk
änglaspis att äta och sände dem,
utan att förtröttas, färdigt bröd
från himmelen, ett bröd som
förmådde skänka allt slags
njutning och svarade emot vars och
ens smak.
21 Ty din gåvas art
uppenbarade sötman av din godhet
mot dina barn. I det att brödet
fogade sig efter begäret hos den
som njöt det, förvandlade det
sig till vad var och en ville.
22 Men
snö och is uthärdade elden och
smälte icke. På det sättet skulle
de förnimma att elden
visserligen förstörde fiendernas gröda,
när den brann ibland haglet och
ljungade mitt ibland
regnskurarna,
23 men att den å andra sidan
hade förgätit jämväl sin
naturliga kraft, för att de rättfärdiga
skulle få näring.
24 Ty i det att
naturen tjänar dig, som har
skapat den, stegrar den sin
styrka mot de orättfärdiga, för
att straffa dem, men dämpar
den mot dem som förtrösta på
dig, för att göra dem gott.
25 Fördenskull förvandlade den sig
ock på den tiden till vad som
helst, såsom din gåva, som
tjänade dem alla till föda, krävde,
alltefter de behövandes önskan.
26 Så skulle dina barn, vilka du
älskade, o Herre, få lära sig att
det icke är de olika alstren av
jordens frukt, som nära
människorna, utan att det är ditt
ord som uppehåller dem som
tro på dig.
27 Ty detta, som icke
fördärvades av eld, det smälte
utan vidare, när det
uppvärmdes av en flyktig solstråle.
28 Så
skulle de lära sig att man bör
stå upp före solen för att tacka
dig, och att man i gryningen
bör vända sig till dig i bön.
29Ty den otacksammes hopp skall
smälta såsom vinterns rimfrost
och rinna bort såsom odugligt
vatten.
1.Vish. 11:16f. 2Mack. 4:26. 9:6. 13:8. /2.2Mos. 16:13. 4Mos. 11:31. Vish. 19:11 f. /3.2Mos. 8:3. /4. Vish. 11:9. /5.4Mos. 21:6f. 1Kor. 10:9f. 7.Joh. 3:14f. /9 2Mos. 8:24.10:13,17. Ps. 78:45. /13.5Mos. 32:39. 1Sam. 2:6. Tob. 13:2. /15.2Mack. 6:26./16. 2Mos. 5:1 f. 9:23f. Vish. 12:27. /17. Vish. 5:20. 19:20. /20.2Mos. 16:14f. Ps. 78:23f. Joh. 6:31. /21.Ps. 34:9f. 22.2Mos. 9:25. /24. Ps. 119:91. Syr. 39:25f. Rom. 8:28. /26.5Mos. 8:3. Matt. 4:4. /27.2Mos. 16:21. /28.Ps. 57:9. 108:3. /29.Vish. 5:14.
17 KAPITLET.
Fortsättning av det föregående: Mörkret och ljuset.
1 Stora och svårbegripliga äro ju dina domar; därför fara ock de vilse, som icke hava velat låta undervisa sig. 2 Så var det med dessa orättfärdiga: de menade sig väl vara herrar över det heliga folket, men i stället fingo de själva ligga där fångna i mörker och fjättrade genom en lång natt, instängda inomhus, förvisade ifrån den eviga försynen. 3 Ty under det att de med sina lönnliga synder trodde sig vara dolda under glömskans dunkla täckelse, blevo de försänkta i mörker; de voro slagna av svår skräck, och de skrämdes genom spöksyner. 4 Icke ens den vrå som gömde dem kunde skydda dem för fruktan, utan dån såsom av vattenfall kringbrusade dem, och dystra skepnader med bistra drag uppenbarade sig. 5 Och ingen eld var stark nog till att kunna sprida ljus; ej heller de klart strålande st järnlågorna hade kraft att lysa upp denna
