adress och sade, att det skulle vara till nytta och fördel för nämnda unga dam, om hon ville låta höra av sig. Annonsörens namn eller adress var ej utsatt. Just vid den tiden hade jag antagit befattningen som lärarinna hos mrs Cecil Forrester. I enlighet med hennes råd tillkännagav jag i tidningen min adress. Samma dag den varit införd fick jag med posten en liten ask, innehållande en utomordentligt stor, glänsande äkta pärla. Ej en enda skriven rad medföljde paketet. Sedan dess har jag varje år på samma dag fått en liknande ask, innehållande en likadan pärla; någon aning om, vem avsändaren är, har jag ej. Sakkunniga personer förklara pärlorna vara av sällsynt slag och mycket högt värde. Ni kan ju själv se, hur vackra de äro.»
Under det hon talade öppnade hon en liten flat ask och visade oss sex de vackraste pärlor jag någonsin sett.
»Er berättelse är högst intressant», sade Holmes. »Har något annat ovanligt hänt er?»
»Ja — och det senast i dag. Det är just orsaken, varför jag vänt mig till er. I morse fick jag det här brevet, som ni kanske vill vara god och läsa själv.»
»Tack», sade Holmes. »Var snäll och giv mig kuvertet med. Avstämplat i London, S. W. den 4:de juli. Hm! Märket efter en karltumme i ena hörnet — brevbärarens antagligen. Bästa sortens papper — kuvert för sex pence bunten. Avsändaren tycks vara noga på sina skrivmaterialier. Ingen adress. 'Kom i afton kl. 7 till Lyceumteatern och ställ er vid tredje pelaren till vänster om ingången. Hyser, ni misstro, så tag två vänner med er. Ni har på det grymmaste blivit förorättad, men rättvisa skall vederfaras er. Vänd er ej till polisen. Om ni det gör, går hela planen om intet. Er okände vän.' Ja — det här tycks vara hemlighetsfullt med besked! Vad ämnar ni göra, miss Morstan?»
»Precis det, som ni råder mig till.»
»Då ska vi naturligtvis gå — ni och jag — ja, och varför inte Watson med — han är just den man vi behöva. Brevskrivaren säger ju 'två vänner'. Doktor Watson och jag ha arbetat tillsammans förr.»
»Tror ni, att doktorn vill följa med?» frågade hon, och i både ton och hållning låg något bönfallande.
»Det skall bli mig ett stort nöje», sade jag, »om jag på något sätt kan stå er till tjänst.»
»Så snällt av er — I ären så vänliga mot mig bägge två», sade hon. »Jag har fört ett så ensligt, tillbakadraget liv, att jag ej har några vänner att vända mig till. I fall jag kommer hit vid sextiden, blir det kanske lagom?»
»Senare får ni ej komma», svarade Holmes. »Och så en sak till! Är stilen i brevet densamma som på paketet med pärlorna?»
»Ni kan själv bäst bedöma den saken — jag har tagit omslagspapperen med mig», svarade den unga damen och tog fram en liten bunt papper.
»Ni är då en riktig idealklient — ni har den rätta uppfattningen och vet, hur saken skall skötas. Låt oss nu se!»
Holmes bredde ut papperen på bordet och lät sin skarpa, genomträngande blick flyga från den ena adressen till den andra.
»Alltsammans utom brevet är skrivet med förvänd stil», sade han slutligen, »men det är samma person som gjort det — därom råder ej minsta tvivel. Se bara, hur det grekiska e'et oemotståndligt bryter sig igenom, och titta på slutslängarna i s'ena! Samma person har skrivit det — på den saken är jag fullt säker. Egentligen vill jag ej inge falska
