Holmes och svängde sig om på klacken. »Jag hoppas snart kunna presentera er för de båda hedervärda herrarna. Låt mig få säga dig ett ord, Watson.»
Han tog mig med sig ut i korridoren.
»Den här alldeles oförutsedda händelsen», sade han, »har kommit oss att totalt glömma själva ändamålet med vår hitresa.»
»Jag har just tänkt detsamma», svarade jag. »Miss Morstan borde egentligen ej stanna längre i det här av olyckan drabbade huset.»
»Nej — du måste eskortera henne hem. Hon bor ju hos mrs Cecil Forrester i Lower Camberwell, så det är inte långt härifrån. Jag skall vänta på dig, om du vill köra tillbaka hit. Eller är du kanske för trött för dylika strapatser?»
»Visst inte. Jag skulle i alla fall inte få någon ro, innan jag fått veta mer om den här högst fantastiska 'affären'. Nog har jag i mina dar sett mycket av livets skuggsida, men jag försäkrar dig, att dessa hastigt på varandra följande sällsamma tilldragelser satt både mina nerver och min själsstyrka på hårda prov. Som jag emellertid varit vittne till händelsernas början skulle jag bra gärna i ditt sällskap vilja se dem till slut.»
»Du gjorde mig en stor tjänst, om du ville komma tillbaka», svarade han. »Vi ska' på egen hand fullfölja saken och låta Jones i lugn och ro fröjdas över det fynd, han tror sig ha gjort. När du väl sett miss Morstan i säkerhet i sitt hem, så var snäll och begiv dig till nr 3 Pichin Lane, nere vid flodstranden i Lambeth. Tredje huset på höger hand tillhör en karl, som stoppar upp fåglar; Sherman heter han. I fönstret står en vessla, som håller en kaninunge i klorna. Knacka upp gamle Sherman, och hälsa honom från mig, att jag skulle vilja låna Toby ett par dar. Tag Toby tillbaka hit med dig i droskan.»
»Toby är en hund, antar jag?»
»Ja visst, en slags lustig byracka med ett förvånansvärt skarpt väderkorn. Jag vill hellre ha Toby än hela Londons detektiva poliskår till hjälp.»
»Jag skall nog föra hit honom», sade jag. »Klockan är ett nu; jag borde kunna vara här igen vid tretiden, om jag lyckas få fatt i en utvilad häst.»
»Och jag», sade Holmes, »jag skall under tiden se till, om jag kan skaffa mig några upplysningar av mrs Bernstone och den indiske tjänaren, som enligt mr Thaddeus Sholtos utsago bor i ett av vindsrummen. Sedan skall jag studera den store Jones' metoder och fröjdas över hans ej alltför fina, grannlaga skämt. Wir sind gewohnt, dass die Menschen verhöhnen, was sie nicht verstehen[1]. Det finns 'kläm' i allt, vad Goethe säger.»
VII.
TOBY
Polismännen hade haft en droska med sig, och i denna eskorterade jag miss Morstan till hennes hem. På kvinnors vanliga änglagoda sätt hade hon med lugn och sinnesro burit oro och bekymmer, så länge det fanns någon svagare och olyckligare än hon själv att stödja och uppmuntra, och jag hade funnit henne glatt och vänligt samspråkande med den gamla förskrämda hushållerskan. Men väl inkommen i droskan föll hon först i vanmakt och brast sedan ut i en ström av tårar — så prövande hade nattens hemska
- ↑ Människorna håna vanligtvis det, som de ej begripa.
