»Jag berättade alltsammans för honom, med några små förändringar naturligtvis, så att han inte skulle kunna identifiera ort och ställe. När jag slutat, stod han en lång stund alldeles orörlig och försjunken i djupa tankar. Av darrningen på hans läppar kunde jag se, att en strid utkämpades inom honom.
»'Det här är en mycket viktig sak, Small', sade han slutligen. 'Nämn ej ett ord därom till någon, förrän jag talat med dig en gång till.'
»Ej långt därefter kommo både han och hans vän, kapten Morstan, mitt i natten till mig.
»'Jag skulle vilja, Small, att kaptenen finge höra historien från dina egna läppar', sade majorn.
»Jag gjorde, som han bad mig.
»'Det låter, som om det vore sant', sade han. 'Tror du, att man kan våga sig på affären?'
»Kapten Morstan nickade.
»'Hör på, Small', fortsatte majoren. 'Vi ha överlagt om saken, min vän här och jag, och ha kommit till den övertygelsen, att din hemlighet egentligen alls inte angår regeringen utan är en fullkomlig privatangelägenhet; följaktligen kan du efter gottfinnande bestämma över skatten. Och nu är frågan den: vad pris begär du för din hemlighet? Vi skulle möjligen kunna ta saken om hand, ifall vi kunna komma överens om villkoren.'
»Han talade på ett lugnt, likgiltigt sätt, men hans ögon lyste av sinnesrörelse och snikenhet.
»'Å, vad det angår', svarade jag och försökte bibehålla mitt lugn, fastän jag var minst lika upprörd som han, 'så finns det för en man i min ställning endast ett enda villkor, som för honom äger någon betydelse — ni måste hjälpa mig att återvinna friheten, och ni måste se till, att mina kamrater också bli fria. Vi ska' sedan gå i kompani med er och ge er en femtedel av skatten att dela er emellan.'
»'Hm!' sade majoren. 'En femtedel! Det låter inte särdeles frestande.'
»'Det blir ungefär femtiotusen pund på er var', sade jag.
»'Men hur skulle vi kunna skaffa dig din frihet? Du vet mycket väl, att vad du fordrar, är en ren omöjlighet.'
»'Visst inte', svarade jag. 'Jag har redan tänkt ut saken in i dess minsta detaljer. Det enda hindret för vår flykt är bristen på en sjöduglig båt och på proviant för en så lång resa. Men både i Madras och i Calcutta finns en mängd små jakter, som passa alldeles utmärkt bra för ändamålet. Skaffa hit en av dem. Vi ska' i all tysthet gå ombord mitt i natten, och om ni vill låta landsätta oss någonstädes på fastlandets kust, skola vi anse, att ni uppfyllt er del av överenskommelsen.'
»'Om ni bara inte vore så många', sade han.
»'Det får bli ingen eller alla', svarade jag. 'Vi ha gått ed på det. Vi måste handla gemensamt, alla vi fyra.'
»'Du ser, Morstan', sade majoren, 'att Small står fast vid sitt ord. Han sviker inte sina vänner. Vi kunna tydligen lita på honom.'
»'Det är en ruskig affär', svarade kaptenen. 'Men, som du säger — pengarna skulle göra så mycket, att vi sluppe ta avsked.'
»'Nå ja, Small', sade majoren, 'vi få väl försöka att så vitt möjligt är, uppfylla er begäran. Men först måste vi naturligtvis förvissa oss om, att er historia är sann. Säg mig var ni gömt skrinet; jag skall skaffa mig permission och resa över till Indien nästa gång proviantångaren kommer.'
