Den här sidan har korrekturlästs
DEN OBJUDNE GÄSTEN
Syrenernas violetta plymer, som i försommarens kvällar doftade så starkt där de vajande hängde fram över assessorns plank, hade länge sedan blommat ut. Alarna som hängde ut över strömmens sakta sorlande vatten voro ännu gröna, men den värsta sommarhettan var borta. Solen stekte ej längre över sommarstilla gator och gränder, såsom den gassat i juni och juli, den kvävande, stillastående, tjocka luften i de krumma prången var försvunnen; kattorna som kisande sovo bak’ fönsterrutorna fångade väl ännu en eller annan reflex, men den värmde ej mer som förr. Augusti led mot sitt slut och himlen var redan liksom högre och klarare.
