matbestyren och hushållet och beundrade prosten och Gustava som förstodo så obegripligt mycket som hon glatt medgav sig icke alls förstå. Och både mamsell Gustava och mamsell Beata hade sina fina svarta klädningar med knappraden mitt på bröstet och hårklädseln med alla knypplade spetsar och gredelina band på de åldriga lockarna.
Det blev ett välkomnande och ett avpälsande, och i den långa prästgårdssalen med sina tre fönster med de vita gardinerna stod redan bordet färdigdukat med alla julens härligheter. Och mamsell Beata krusade och bjöd och kände sig lycklig och stolt över de hederliga anrättningarna. Det var dock på visst sätt i det mesta hennes verk alltsammans: både de rykande skinkorna och korven och bruna bönorna och klenäten och sylten.
Längs väggarna sutto högtidliga och stela i sina svarta klädningar de förmögnare bondfruarna och i sina urmodiga bonjourer och vita halsdukar alla de mera
