Löwenhielm med hänsyn till dess stora ekonomiska fördelar för hennes vän främjade detsamma och sålunda åter visade ett prof på själfuppoffring och godt hjärta.
Bland dem som lämnat uppgifter och meddelanden om Augusta Fersen träffas äfven Schröderheim. I maj 1785 sände han sålunda konungen, hvilken då vistades i Finland, en underrättelse, som vittnar om, att Armfelts här ofvan omtalade passion för den vackra grefvinnan öfvergått till ett vänskapsförhållande och att han och hon i största endräkt höllo hvarandra sällskap: »Grefvinnan Augusta, fröken Hedda (De la Gardie, Armfelts trolofvade), lille Hans (Essen) och baron Armfelt göra dagligen sina partier tillsammans. Hvarken gifta eller ogifta, hade de gjort en förträfflig verkan i drottning Disas hof, där ingenting fick vara eller inte vara.»
Detta meddelande om grefvinnans förehafvanden följdes snart af flera. Den ännu af lifvets sorger ej hemsökte statssekreteraren och rolighetsministern tycks ha haft till särskild uppgift att under konungens resor i in- och utlandet hålla sin beundrade herre i nivå med hvad som tilldrog sig i hof- och societetskretsarna, och de vackra grefvinnorna passera följaktligen då och då revy i hans oftast om godt humör vittnande rapporter. I ett bref från Järfva den 10 juni 1785[1] omtalar han sålunda efter några anmärkningar om lugnet och den allmänna ledsnaden i Stockholm, hur »hennes maj:t promenerar på eftermiddagarna, och när grefvinnan Augusta är på vakt, tournerar promenaden mest åt lägret. Under backen, till vänster om vägen ifrån staden, är skugga, och där låter grefvinnan ekipaget stanna. Ju närmare Tegeludden, ju
- ↑ Skrifter till Gustaf III:s historia; 2:dra uppl.
